Har du ingenting vettitgt att göra dom kommande tjugo minutrarna så beordrar jag dig att läsa serien Fleep. En berättelse om kärlek, matte och överlevnad (med en oväntad twist!).
http://www.aaronsw.com/2002/fleep/ - Vad väntar du på?
söndag 7 september 2008
fredag 1 augusti 2008
tisdag 22 juli 2008
Skin Infection
Film från brorsans gig i Ed.
http://video.google.com/videoplay?docid=-1113955971902561242
(Han som skriker varje gång det blir tyst är också min bror... jag känner inte honom.)
http://video.google.com/videoplay?docid=-1113955971902561242
(Han som skriker varje gång det blir tyst är också min bror... jag känner inte honom.)
Talkinator
Addade en "talkinator" till min mycket döda blogg idag.
Den ger verkligen denna malluppbyggda, idiotiskt designade sidan ett nytt djup av fulhet.
Men den agerar inte bara som prydnad, ack nej! Det är även ett chattfönster där du kan skriva vad du vill, när du vill, hur du vill och under vilket namn du vill!
Du kan skriva personliga hot, du kan beskriva den sexuella akten in i minsta detalj, du kan framföra matrecept och dina politiska åsikter... ...ja, du kan till och med kommentera på mina blogginlägg! Möjligheterna är oändliga!
Och, ja... Jag ska börja posta inlägg snart igen. (seriöst)
Den ger verkligen denna malluppbyggda, idiotiskt designade sidan ett nytt djup av fulhet.
Men den agerar inte bara som prydnad, ack nej! Det är även ett chattfönster där du kan skriva vad du vill, när du vill, hur du vill och under vilket namn du vill!
Du kan skriva personliga hot, du kan beskriva den sexuella akten in i minsta detalj, du kan framföra matrecept och dina politiska åsikter... ...ja, du kan till och med kommentera på mina blogginlägg! Möjligheterna är oändliga!
Och, ja... Jag ska börja posta inlägg snart igen. (seriöst)
torsdag 8 maj 2008
Pruttal
(Varning! När jag läste igenom den här skiten märkte jag att jag lät överdrivet wannabe-smart och wannabe-rolig. Jag ber om ursäkt för detta och vill därmed även meddela att följande text mycket väl kan vara skadlig för burfåglar OCH barn över 87 år!)
M'kay, så jag har då, tack vare min nya dator, äntligen tagit och spelat igenom mästerverket som heter Portal, funderar på att kanske ta och spela det en gång till snart, med kommentarer. Kalla mig konstig om ni vill, jag bryr mig inte.
Anyways så tänkte jag göra ensnabb liten recension-liknande-sak av det. Istället för att skriva om hur smart uppbyggt, underbart stämningsfullt och genialt roligt det är, tror jag att jag faktiskt ska ta och leka lite kritiker. Se hur det känns.
Jag kommer ihåg att jag läste massa recensioner när det kom, eller blev tvingad att läsa av min oexisterande släkting, som ej kan nämnas vid namn, eller råkade läsa av misstag, eller nåt.
Iallafall så sa många då att dom tyckte att spelet borde ha vart mycket längre, och det tänkte jag bara säga att jag inte alls håller med om.
Efter alltför många lätta banor, endast avsedda för att lära en om logiken bakom portal-gun, så kommer helt plötsligt några riktigt svåra, mer reflexbaserade, banor. Inget fel i det, men på sista banan upptäckte jag nåt, det hade, sedan de första lätta banorna, inte tillkommit något nytt pusselmoment alls, och när jag tänkte vidare på det, så insåg jag att det faktiskt kanske var så att dom inte kunde komma på något mer sätt att utnyttja portalerna. Det är ändå ett relativt begränsa
Istället var dom senare banorna svåra för att man var tvungen att tima saker lite mer och leta upp gömda saker i rummen.
Om det inte hade vart för alla underbara kommentarer från GLaDos (eller whatever datorn hette) varje gång man tog sig vidare, och stämningen som infann sig direkt när man lämnade träningsarean, så skulle nog den sista banan blivit tråkig, rätt fort. Då den i mest verkade gå ut på att hitta gömda fläckar av vit vägg som man kunde teleportera sig till.
Visst kanske det passade lite bättre, stämningsmässigt, att inte ha allt för komplicerade pussel när man väl hade lämnat testsarean, men ändå, något litet så att man gjorde något annat än bara sökte runt efter vit vägg hade ändå vart najs.
hmm... jag klagar väldigt mycket, men det, problemet med variation på sista banan är det enda dåliga jag kan komma på i hela spelet.
Btw, jag sökte på "pruttal" på google och fick ett par träffar, verkar typ vara något tyskt/österrikiskt/tjeckiskt/whatever ord (möjligtvis felstavat). Någon som vet vad det betyder? ;-)
Btw, igen, så är spel som slutar med epic'a sånger offeciellt "tah schajt!". Det är både Portal, YHTBTR och ett visst Sam & Max avsnitt (är antagligen inte allt för roligt taget ur sammanhanget) mycket goda bevis på.
Varför slutar inte alla spel så bra?
Btw, igen, igen. Om ni har tråkigt (och det vet jag att ni har, eftersom ni läser det här), så borde ni testa Shift 1 och Shift 2, två stycken flashspel väldigt inspirerade av Portal. Underhållande för deras oraganililitet (hmm... vet att det inte stavas så, vet inte hur det faktiskt stavas, dock...), parodilikande style, och för att dom faktiskt kan va lite, lite halvsvåra kluriga ibland (även fast jag fastnade på någon bugg i nån av dom, och inte kom loss).
Btw, igen x 3! Näh föresten, tar det i nåt annat inlägg framöver. Får försöka uppdatera denna bloggis lite oftare kanske...
(Uppdaterat!) Haha, aewsomeness!
M'kay, så jag har då, tack vare min nya dator, äntligen tagit och spelat igenom mästerverket som heter Portal, funderar på att kanske ta och spela det en gång till snart, med kommentarer. Kalla mig konstig om ni vill, jag bryr mig inte.
Anyways så tänkte jag göra ensnabb liten recension-liknande-sak av det. Istället för att skriva om hur smart uppbyggt, underbart stämningsfullt och genialt roligt det är, tror jag att jag faktiskt ska ta och leka lite kritiker. Se hur det känns.
Jag kommer ihåg att jag läste massa recensioner när det kom, eller blev tvingad att läsa av min oexisterande släkting, som ej kan nämnas vid namn, eller råkade läsa av misstag, eller nåt.
Iallafall så sa många då att dom tyckte att spelet borde ha vart mycket längre, och det tänkte jag bara säga att jag inte alls håller med om.
Efter alltför många lätta banor, endast avsedda för att lära en om logiken bakom portal-gun, så kommer helt plötsligt några riktigt svåra, mer reflexbaserade, banor. Inget fel i det, men på sista banan upptäckte jag nåt, det hade, sedan de första lätta banorna, inte tillkommit något nytt pusselmoment alls, och när jag tänkte vidare på det, så insåg jag att det faktiskt kanske var så att dom inte kunde komma på något mer sätt att utnyttja portalerna. Det är ändå ett relativt begränsa
Istället var dom senare banorna svåra för att man var tvungen att tima saker lite mer och leta upp gömda saker i rummen.
Om det inte hade vart för alla underbara kommentarer från GLaDos (eller whatever datorn hette) varje gång man tog sig vidare, och stämningen som infann sig direkt när man lämnade träningsarean, så skulle nog den sista banan blivit tråkig, rätt fort. Då den i mest verkade gå ut på att hitta gömda fläckar av vit vägg som man kunde teleportera sig till.
Visst kanske det passade lite bättre, stämningsmässigt, att inte ha allt för komplicerade pussel när man väl hade lämnat testsarean, men ändå, något litet så att man gjorde något annat än bara sökte runt efter vit vägg hade ändå vart najs.
hmm... jag klagar väldigt mycket, men det, problemet med variation på sista banan är det enda dåliga jag kan komma på i hela spelet.
Btw, jag sökte på "pruttal" på google och fick ett par träffar, verkar typ vara något tyskt/österrikiskt/tjeckiskt/whatever ord (möjligtvis felstavat). Någon som vet vad det betyder? ;-)
Btw, igen, så är spel som slutar med epic'a sånger offeciellt "tah schajt!". Det är både Portal, YHTBTR och ett visst Sam & Max avsnitt (är antagligen inte allt för roligt taget ur sammanhanget) mycket goda bevis på.
Varför slutar inte alla spel så bra?
Btw, igen, igen. Om ni har tråkigt (och det vet jag att ni har, eftersom ni läser det här), så borde ni testa Shift 1 och Shift 2, två stycken flashspel väldigt inspirerade av Portal. Underhållande för deras oraganililitet (hmm... vet att det inte stavas så, vet inte hur det faktiskt stavas, dock...), parodilikande style, och för att dom faktiskt kan va lite, lite halvsvåra kluriga ibland (även fast jag fastnade på någon bugg i nån av dom, och inte kom loss).
Btw, igen x 3! Näh föresten, tar det i nåt annat inlägg framöver. Får försöka uppdatera denna bloggis lite oftare kanske...
(Uppdaterat!) Haha, aewsomeness!
"at the beginning of the Portal development process, we sat down as a group to decide what philosopher or school of philosophy our game would be based on. That was followed by about 15 minutes of silence and then someone mentioned that a lot of people like cake."
onsdag 16 april 2008
Clicky the Linky
Detta måste ha tatt djävulskt lång tid att göra, och är därför enligt lag, helt frikkin' awesome!
http://www.boingboing.net/2008/04/14/super-mario-bros-the.html
Angående The Chronicles of Superbabis så måste jag nog göra alla mina fans besvikna (läs; mig själv) och säga att allt jag försöker skriva för tillfället bara låter som skit.
Visst var det skit även innan, men nu har det helt plötsligt blivit en sån där mer lättflytande, mera illaluktande form av avföring. Som inte ens jag ser någon mening med att posta på detta avlopp jag kallar min blogg. "Simon, metaforernas okrönte Konung")
Så jag får ursäkta mig själv och säga att jag antagligen inte skriver vidare på den, på ett tag, åtminstonde.
http://www.boingboing.net/2008/04/14/super-mario-bros-the.html
Angående The Chronicles of Superbabis så måste jag nog göra alla mina fans besvikna (läs; mig själv) och säga att allt jag försöker skriva för tillfället bara låter som skit.
Visst var det skit även innan, men nu har det helt plötsligt blivit en sån där mer lättflytande, mera illaluktande form av avföring. Som inte ens jag ser någon mening med att posta på detta avlopp jag kallar min blogg. "Simon, metaforernas okrönte Konung")
Så jag får ursäkta mig själv och säga att jag antagligen inte skriver vidare på den, på ett tag, åtminstonde.
tisdag 8 april 2008
Vad som händer när Simon har för mycket fritid och bestämmer sig för att söka på "do we really exist" på google.
...och svaret jag får fram efter ett par meningslöst spenderade timmar är: "Antagligen inte".
Jag surfade runt lite, istället för att sova (vem behöver sömn, anyway?) och hittade först det här:
http://www.youtube.com/watch?v=Axw8AeNVS1c
Det är ett klipp som framför möjligheten att vi bara är datorsimulationer.
Ifall vi någon gång i framtiden kommer kunna skapa ett konstgjort datorsimulerat universum in i minsta atom, så är det mycket troligt att vi faktiskt själva lever i just ett sådant universum.
Även fast det låter mycket möjligt till viss grad, så finns det delar i klippet som jag personligen inte tycker har någon riktig grund.
Först är det hela grejen med oändlig processorkraft. Även om kraften hos proccessorerna fortsätter att fördubblas varje år, betyder det fortfarande inte att det nånsin kan komma så långt att nå oändlighet. Det är bara löjligt.
Sen så är det hela grejer med att dom vill kunna använda detta som en tidsmaskin. Då gissar jag att dom måste registera platsen på varje enskilld atom, i hela jävla universum, på en och samma gång. För att sedan använda sig av vart dom är, hur dom rör sig och vilka egenskaper dom har. För att på såsätt "spola tillbaka" tiden.
Hur i helvete ska man kunna göra det, har dom tänkt?
Det andra sättet vore ju att starta allt från början, om man nu faktiskt hade vetat hur allting startade, och hoppas på att varelserna som man till slut kommer att simulerar kommer att utveckla sig till oss. vilket inte alls är en självklarhet, det borde snarare vara nästan något utav en omöjlighet.
Trots detta så tycker jag att själva ideén fortfarande är intressant.
Men att om vi faktiskt skulle vara simulerade verelser inuti en gigantiskt dator, så borde dom som kollar på oss utifrån, vara helt andra varelser än oss själva, som dom tror i videon.
En annan intressant åsikt är denna: http://niazi.com/Neurons/dowere.htm
Någon som har skrivit om hur vi ser världen tack vare våra mest utvecklade sinnen (syn, lukt, hörsel, känsel och smak).
Vad vi uppfattar som verklighet är i själva verket bara är en liten del av allt det som existerar.
Att vi bygger upp våran egen verklighet tack vare saker som vi uppfattar, men att vi nästan helt ignorerar sinnen som är helt naturliga för många andra varelser på jorden.
Kanske ser varje enskild varelse sig själva som dom mest interligenta och välutvecklade raserna på jorden, i deras egen verklighet, som dom har byggt upp av dom sinnena som är naturliga för just dom?
Jag kikade in på ett forum där dom hade snackat lite om hur det kan komma sig att atomer, som inte har någon interligens, inte behöver äta och inte kan dö, kan bilda människor, som kan göra just dessa saker.
Att vi behöver näring och att vi kan dö är ju som någon pekade ut, egentligen bara olika former av kemiska processer (eller vad det nu heter).
Man skulle kunna likna detta med en eld. En eldsvåda är en kemisk process, den behöver ständigt mera brännbart material för att fortsätta brinna, och den kommer tillslut, någon gång, att dö ut.
Men då kommer vi till interligensen.
För visst har inte en eldsvåda en interligens?
Hur uppkommer denna form av medvetande egentligen?
Jag fastnade lite för en av personernas åsikter. Den om att vår interligens, såsom våran fria vilja och även vårat medvetande som vi ser det, bara är illusioner skapad av våra hjärnor.
För hur skulle det annars gå till?
Kanske inehåller varje liten atom, en liten bit av interlings. Kanske har vi en själ, (någonting som vi inte kan förklara) som ger oss ett medvetande.
Om vi stryker dessa möjligheter som jag finner mindre troliga, och säger att vi faktiskt bara inbillar oss allting.
Detta borde ju då innebära att tidigare nämnda brandsvåda kanske också tror att den är interligent, tror att den, såsom oss har en fri vilja. Fast att den, på samma sätt, tvingas göra, vad den är menad att göra.
Så svaret jag fick efter en stund jag kunde använt till något bättre var: Antagligen inte.
Det finns en stor chans att vi endast är datorsimuleringar.
Vi inbillar oss verkligheten utifrån våra egna sinnen och vi inbillar oss antagligen också att vi ens har ett medvetande.
Så chansen känns ganska stor att vi inte existerar överhuvudtaget. Men vem bryr sig.
Som någon random person sa på nåt random forum.
Och nu över till trams!!
http://www.youtube.com/watch?v=-mh6MV03fOg
Jesper Rönndal, från Hej Domstol, berättar lite om hur universum hänger ihop enligt forskare idag. Det är rätt lol hur dom hittar på saker bara för att försöka få deras bristande teorier att hänga ihop
EDIT: jag finner det rätt roande att jag inte vet hur "interlligens" stavas, så jag låter det stå kvar ^^
Jag surfade runt lite, istället för att sova (vem behöver sömn, anyway?) och hittade först det här:
http://www.youtube.com/watch?v=Axw8AeNVS1c
Det är ett klipp som framför möjligheten att vi bara är datorsimulationer.
Ifall vi någon gång i framtiden kommer kunna skapa ett konstgjort datorsimulerat universum in i minsta atom, så är det mycket troligt att vi faktiskt själva lever i just ett sådant universum.
Även fast det låter mycket möjligt till viss grad, så finns det delar i klippet som jag personligen inte tycker har någon riktig grund.
Först är det hela grejen med oändlig processorkraft. Även om kraften hos proccessorerna fortsätter att fördubblas varje år, betyder det fortfarande inte att det nånsin kan komma så långt att nå oändlighet. Det är bara löjligt.
Sen så är det hela grejer med att dom vill kunna använda detta som en tidsmaskin. Då gissar jag att dom måste registera platsen på varje enskilld atom, i hela jävla universum, på en och samma gång. För att sedan använda sig av vart dom är, hur dom rör sig och vilka egenskaper dom har. För att på såsätt "spola tillbaka" tiden.
Hur i helvete ska man kunna göra det, har dom tänkt?
Det andra sättet vore ju att starta allt från början, om man nu faktiskt hade vetat hur allting startade, och hoppas på att varelserna som man till slut kommer att simulerar kommer att utveckla sig till oss. vilket inte alls är en självklarhet, det borde snarare vara nästan något utav en omöjlighet.
Trots detta så tycker jag att själva ideén fortfarande är intressant.
Men att om vi faktiskt skulle vara simulerade verelser inuti en gigantiskt dator, så borde dom som kollar på oss utifrån, vara helt andra varelser än oss själva, som dom tror i videon.
En annan intressant åsikt är denna: http://niazi.com/Neurons/dowere.htm
Någon som har skrivit om hur vi ser världen tack vare våra mest utvecklade sinnen (syn, lukt, hörsel, känsel och smak).
Vad vi uppfattar som verklighet är i själva verket bara är en liten del av allt det som existerar.
Att vi bygger upp våran egen verklighet tack vare saker som vi uppfattar, men att vi nästan helt ignorerar sinnen som är helt naturliga för många andra varelser på jorden.
Kanske ser varje enskild varelse sig själva som dom mest interligenta och välutvecklade raserna på jorden, i deras egen verklighet, som dom har byggt upp av dom sinnena som är naturliga för just dom?
Jag kikade in på ett forum där dom hade snackat lite om hur det kan komma sig att atomer, som inte har någon interligens, inte behöver äta och inte kan dö, kan bilda människor, som kan göra just dessa saker.
Att vi behöver näring och att vi kan dö är ju som någon pekade ut, egentligen bara olika former av kemiska processer (eller vad det nu heter).
Man skulle kunna likna detta med en eld. En eldsvåda är en kemisk process, den behöver ständigt mera brännbart material för att fortsätta brinna, och den kommer tillslut, någon gång, att dö ut.
Men då kommer vi till interligensen.
För visst har inte en eldsvåda en interligens?
Hur uppkommer denna form av medvetande egentligen?
Jag fastnade lite för en av personernas åsikter. Den om att vår interligens, såsom våran fria vilja och även vårat medvetande som vi ser det, bara är illusioner skapad av våra hjärnor.
För hur skulle det annars gå till?
Kanske inehåller varje liten atom, en liten bit av interlings. Kanske har vi en själ, (någonting som vi inte kan förklara) som ger oss ett medvetande.
Om vi stryker dessa möjligheter som jag finner mindre troliga, och säger att vi faktiskt bara inbillar oss allting.
Detta borde ju då innebära att tidigare nämnda brandsvåda kanske också tror att den är interligent, tror att den, såsom oss har en fri vilja. Fast att den, på samma sätt, tvingas göra, vad den är menad att göra.
Så svaret jag fick efter en stund jag kunde använt till något bättre var: Antagligen inte.
Det finns en stor chans att vi endast är datorsimuleringar.
Vi inbillar oss verkligheten utifrån våra egna sinnen och vi inbillar oss antagligen också att vi ens har ett medvetande.
Så chansen känns ganska stor att vi inte existerar överhuvudtaget. Men vem bryr sig.
Som någon random person sa på nåt random forum.
I love the fact that a conscienceness that doesn't even exist(Me), is sitting here, quite comfortably, finding out what other non-existant entities think about a universe we all don't really exist in.
Och nu över till trams!!
http://www.youtube.com/watch?v=-mh6MV03fOg
Jesper Rönndal, från Hej Domstol, berättar lite om hur universum hänger ihop enligt forskare idag. Det är rätt lol hur dom hittar på saker bara för att försöka få deras bristande teorier att hänga ihop
EDIT: jag finner det rätt roande att jag inte vet hur "interlligens" stavas, så jag låter det stå kvar ^^
tisdag 1 april 2008
The Cronicles of Superbabis, del 3
Jupps det stämmer.
Era böner har besannats.
Eran största önskan gått i uppfyllelse.
Alla era snuttefiltar har fått barn, och en groda, vid namn Rollrick, sitter nöjt på en kvist och förundras över den magiska kraft, som har börjat bilda en simpel modell av en sommarstuga, runt honom.
"Jag kommer aldrig lämna dig.
Jag ska aldrig göra dig besviken.
Jag ska bara skada dig lite!"
- Skriker sommarstugan sadistiskt, innan den, på en och samma gång, faller ihop över grodan.
Grodan ger ifrån sig ett avlägset skri och dör lite grann för sig själv.
...
...
Erm... Just det...
Som tack för att jag var duktig nog att skriva ihop ett riktigt långt kapitel den här gången, så strejkar Blogger på mig. *host* Bajssida *host*.
Så ni får helt enkelt gå till DEN HÄR sidan för att läsa vidare.
Opraktikst, ja. Men ack så värt det. (^^,)
Era böner har besannats.
Eran största önskan gått i uppfyllelse.
Alla era snuttefiltar har fått barn, och en groda, vid namn Rollrick, sitter nöjt på en kvist och förundras över den magiska kraft, som har börjat bilda en simpel modell av en sommarstuga, runt honom.
"Jag kommer aldrig lämna dig.
Jag ska aldrig göra dig besviken.
Jag ska bara skada dig lite!"
- Skriker sommarstugan sadistiskt, innan den, på en och samma gång, faller ihop över grodan.
Grodan ger ifrån sig ett avlägset skri och dör lite grann för sig själv.
...
...
Erm... Just det...
Som tack för att jag var duktig nog att skriva ihop ett riktigt långt kapitel den här gången, så strejkar Blogger på mig. *host* Bajssida *host*.
Så ni får helt enkelt gå till DEN HÄR sidan för att läsa vidare.
Opraktikst, ja. Men ack så värt det. (^^,)
fredag 21 mars 2008
Spel och sånt
http://www.youtube.com/watch?v=7VwEs_UGHxs
OMGODZ!
Jag vill... Jag måste... Nej, jag kräver att få spela det här spelet!
OMGODZ!
Jag vill... Jag måste... Nej, jag kräver att få spela det här spelet!
söndag 16 mars 2008
5 anledningar till varför No Country for Old Men är den grymmaste filmen jag sett på länge...
...Samtidigt kommer nog dom flesta att använda precis samma argument till varför dom hatar den. Men det skiter jag blanka fan i.
(kanske inte börs läsas om man inte har sett filmen, så ni får lydigt ta och ladda ner den och se den innan ni läser vidare. "Det är ingen önskan, det är en order!" Som min käre mor brukade säga de gånger jag kom in med en död katt fastspikad i näsbenet.)
Listan!
5. En annan, tuff, karaktär introduceras ungefår i mitten av filmen, han verkar kunna ha en rätt stor roll i själva storyn, men dör snart. (skådespelaren till denna brukar för övrigt, vad jag vet, oftast ha rätt stora roller i filmer)
4.Handlingen berättas inte direkt på vanligt vis. Så man får försöka hänga med. Den lata delen av mig gråter floder medans en väldigt liten del av min mig (hjärnan?) som gillar när regisörer inte förklarar allting övertydligt, jublar.
3.5 random saker inträffar, exempel är karaktären jag nämnde ovan, och även en viss bilolycka.
3.Seriöst. Hur tufft är inte ett vapen som skjuter kompakt luft (eventuellt gas)?
När det sedan ges till en psykopatisk mördare, som dödar alla som ser honom, bara så att ingen ska kunna känna igen vem han är, så får man plötsligt lite av det där som skulle kunna kallas, epic win.
2. Alla som ställs inför avrättning för den psykopatiske mördaren försöker övertala honom att sluta, man tror varje gång att dom kanske, kanske, kommer att lyckas.
Det gör dom aldrig.
Dom dör.
1. Man kan bara inte räkna bort det faktum att huvudkaraktäten faktiskt dör en sådär fem sjättedelar, in i filmen.
Och detta är ingen epsik död i slowmotion heller, inget om att han kastar sig framför ett barn, för att rädda han liv, eller något annat sånt Hollywood-dravel. Tvärtom, så märkte jag först när filmen var slut, att han faktiskt hade dött. (eller hade han det? Kanske skulle ta och se om filmen någon gång snart)
Så det var allt om det. Läs även nästa veckas lista, "fem anledningar till varför hundmat smakar bättre än kärnavfall!". Så stay tuned!
gootnajt an' such!
(kanske inte börs läsas om man inte har sett filmen, så ni får lydigt ta och ladda ner den och se den innan ni läser vidare. "Det är ingen önskan, det är en order!" Som min käre mor brukade säga de gånger jag kom in med en död katt fastspikad i näsbenet.)
Listan!
5. En annan, tuff, karaktär introduceras ungefår i mitten av filmen, han verkar kunna ha en rätt stor roll i själva storyn, men dör snart. (skådespelaren till denna brukar för övrigt, vad jag vet, oftast ha rätt stora roller i filmer)
4.Handlingen berättas inte direkt på vanligt vis. Så man får försöka hänga med. Den lata delen av mig gråter floder medans en väldigt liten del av min mig (hjärnan?) som gillar när regisörer inte förklarar allting övertydligt, jublar.
3.5 random saker inträffar, exempel är karaktären jag nämnde ovan, och även en viss bilolycka.
3.Seriöst. Hur tufft är inte ett vapen som skjuter kompakt luft (eventuellt gas)?
När det sedan ges till en psykopatisk mördare, som dödar alla som ser honom, bara så att ingen ska kunna känna igen vem han är, så får man plötsligt lite av det där som skulle kunna kallas, epic win.
2. Alla som ställs inför avrättning för den psykopatiske mördaren försöker övertala honom att sluta, man tror varje gång att dom kanske, kanske, kommer att lyckas.
Det gör dom aldrig.
Dom dör.
1. Man kan bara inte räkna bort det faktum att huvudkaraktäten faktiskt dör en sådär fem sjättedelar, in i filmen.
Och detta är ingen epsik död i slowmotion heller, inget om att han kastar sig framför ett barn, för att rädda han liv, eller något annat sånt Hollywood-dravel. Tvärtom, så märkte jag först när filmen var slut, att han faktiskt hade dött. (eller hade han det? Kanske skulle ta och se om filmen någon gång snart)
Så det var allt om det. Läs även nästa veckas lista, "fem anledningar till varför hundmat smakar bättre än kärnavfall!". Så stay tuned!
gootnajt an' such!
onsdag 12 mars 2008
Totally Brütal!
Trots att det borde finnas någon lag mot att göra två spelrelaterade inlägg på raken, så kan man ju inte ignorera nyheter om Brütal Legend, spelet som kommer äga era liv och rejpa era morsor.
Hursomheslt så ligger nu en Preview på spelet, uppe. Neatio!
Läs för tusiken!!
Hursomheslt så ligger nu en Preview på spelet, uppe. Neatio!
Läs för tusiken!!
tisdag 11 mars 2008
Overclocked: A History of Violence
Ett spel som verkar allt mer intressant.
Med dom två spelen kan man nog ha några intressanta speltimmar ^^
Blir nog till att skaffa det när det kommer ut, och möjligen också 'folket som gjort spelet's förra spel, som vad jag har läst, ska gå ut på att du åker tillbaka i tiden för att försöka förhindra din egen död. Det borde vara lätt tufft.
The game begins with news of five different young people being picked up across New York City, all holding weapons, all disoriented, and none with any memory of who they are or how they arrived at such a state. And while the amnesic protagonist idea is a well-worn cliché, rest assured that the game's approach to the concept is not.
Overclocked's primary playable character is David McNamara, former army doctor and now a forensics psychiatrist called to a mental institute on Staten Island to lend his expertise to the five disturbing cases with striking similarities. Over the course of seven days, McNamara must use hypnosis to incrementally "rewind" each patient's memory in reverse chronological order. Rather than merely witness these recollections passively, however, players will experience each one interactively, assuming the role of the patient while under McNamara's guidance. By re-living these memories, piece by piece a disturbing, larger mystery begins to unfold, revealing not only the traumatic circumstances for each individual, but the connections tying each of them together.
McNamara, meanwhile, seems to be fighting some inner demons of his own. Even as he's tapping into the troubled minds of the five patients, his own life is unravelling fast, faced with marital problems, secrets of a past that haunt his dreams, and a propensity for sudden violent outbursts. All the while, a relentlessly dark, gloomy thunderstorm envelops the city, as if a meteorological metaphor for the many storms raging within the game's playable characters.
Med dom två spelen kan man nog ha några intressanta speltimmar ^^
måndag 10 mars 2008
söndag 9 mars 2008
Jag känner dom väl, mycket trevliga människor!
Okej, så jag tänkte va såpass tråkig att prata lite om lite 'normala' saker. Saker som har hänt, kommer att hända och händer just i detta nu.
Detta är antagligen inte rolig för någon levande människa att läsa, så läs vidare på egen risk!
Både systra och farsan har precis skaffat lokaler, syrran har läst på någon hundklippningsskola och ska därför öppna en hundklippningsbutik, eller vad men nu skulle kunna kalla det, någon gång i mitten av Aprill.
Vad jag har fattat det, ska den ligga någonstans nere på Ed, torget kanske... Vad vet jag.
Farsan däremot har skaffat en lokal till sin tailänska 'tjej' som jag inte vet om jag någonsin har nämt. Isåfall har jag en väldigt bra anledningen, nämligen att det låter fel på vilket sätt jag än skulle försöka säga det, plus så har jag antagligen inte har haft någon särskilt bra anledning att nämna henne, över huvud taget.
Men dom bor iallfall tillsammans, hon är typ lika gammal som honom, är tailänsk, och har jobb som massös (mummel på er om ni försöker vara roliga).
Och detta har dom, nu alltså skaffat en lokal till, så att hon kan massera och faktiskt tjäna lite pengar själv. Placet ligger i göteborg, och jag skulle väl ta och göra någon hemsida till dom någon dag. Får se hur det går.
Kanske postar här om jag blir nöjd.
Alltså troligtvis inte.
För att gå vidare så ska brorsan (david), spela med sitt deathmetal band på stallbacken... fan att jag inte kommer ihåg datumet, men dom är iallfall riktigt grymma, och jag drar antagligen ner till Ed den helga för att watcha dom.
Är ganska säker på att det kan ha vart helgen före, möjligtvis efter, edsmarknaden. Då jag såklart också kommer, till allas förtret(ett ord som används alltför sällan btw!).
Jadu, vad mer?
Ja, Babis, jag ska snart ta och skriva en Cron of SuperBudda 3. ha tålamod min vän.
Jag håller på att skriver lite dialoger till "Mr. Mork is dead, but who cares?", vårt lilla skolprojekt, nu. det kommer att bli intressant att se er genomlida det här när det blir klart. ^^
...
Och på tal om ingenting, så har jag lyssnat igenom alltför många timmar Hej Domstol nu under helgen, (går att ladda från piratebay).
Det dåliga är dock att det faktikst är för kul ibland.
Ett exempel är, när en av dom säger, att han hade pratat med en arbetgivare som ville anställa en av hans gamla kompisar, som inte hade något jobb, och kanske till och med snart skulle bli hemlös.
Han sa såklart nej, och efter detta så han köpte några bögporrtidningar, photoshopade in kompisen på bilderna, la upp dom på någon skum sida bredvid kompisens telefonummer, bara för att, citat "göra rätt för sig".
Detta kanske inte låter ett dugg kul nu, och var kanske aldrig roligt från första början, men jag kunde bara inte sluta skratta, och folk på bussen kollade på mig, med ännu egendomliga blickar än dom vanligtvis reserverar för mig. Det var trevligt.
...
... och detta var mitt försök till ett normalt blogginlägg.
Jag tror nog alla håller med om att jag ska hålla mig till fåniga berättelser och udda bilder i fortsättningen!
Detta är antagligen inte rolig för någon levande människa att läsa, så läs vidare på egen risk!
Både systra och farsan har precis skaffat lokaler, syrran har läst på någon hundklippningsskola och ska därför öppna en hundklippningsbutik, eller vad men nu skulle kunna kalla det, någon gång i mitten av Aprill.
Vad jag har fattat det, ska den ligga någonstans nere på Ed, torget kanske... Vad vet jag.
Farsan däremot har skaffat en lokal till sin tailänska 'tjej' som jag inte vet om jag någonsin har nämt. Isåfall har jag en väldigt bra anledningen, nämligen att det låter fel på vilket sätt jag än skulle försöka säga det, plus så har jag antagligen inte har haft någon särskilt bra anledning att nämna henne, över huvud taget.
Men dom bor iallfall tillsammans, hon är typ lika gammal som honom, är tailänsk, och har jobb som massös (mummel på er om ni försöker vara roliga).
Och detta har dom, nu alltså skaffat en lokal till, så att hon kan massera och faktiskt tjäna lite pengar själv. Placet ligger i göteborg, och jag skulle väl ta och göra någon hemsida till dom någon dag. Får se hur det går.
Kanske postar här om jag blir nöjd.
Alltså troligtvis inte.
För att gå vidare så ska brorsan (david), spela med sitt deathmetal band på stallbacken... fan att jag inte kommer ihåg datumet, men dom är iallfall riktigt grymma, och jag drar antagligen ner till Ed den helga för att watcha dom.
Är ganska säker på att det kan ha vart helgen före, möjligtvis efter, edsmarknaden. Då jag såklart också kommer, till allas förtret(ett ord som används alltför sällan btw!).
Jadu, vad mer?
Ja, Babis, jag ska snart ta och skriva en Cron of SuperBudda 3. ha tålamod min vän.
Jag håller på att skriver lite dialoger till "Mr. Mork is dead, but who cares?", vårt lilla skolprojekt, nu. det kommer att bli intressant att se er genomlida det här när det blir klart. ^^
...
Och på tal om ingenting, så har jag lyssnat igenom alltför många timmar Hej Domstol nu under helgen, (går att ladda från piratebay).
Det dåliga är dock att det faktikst är för kul ibland.
Ett exempel är, när en av dom säger, att han hade pratat med en arbetgivare som ville anställa en av hans gamla kompisar, som inte hade något jobb, och kanske till och med snart skulle bli hemlös.
Han sa såklart nej, och efter detta så han köpte några bögporrtidningar, photoshopade in kompisen på bilderna, la upp dom på någon skum sida bredvid kompisens telefonummer, bara för att, citat "göra rätt för sig".
Detta kanske inte låter ett dugg kul nu, och var kanske aldrig roligt från första början, men jag kunde bara inte sluta skratta, och folk på bussen kollade på mig, med ännu egendomliga blickar än dom vanligtvis reserverar för mig. Det var trevligt.
...
... och detta var mitt försök till ett normalt blogginlägg.
Jag tror nog alla håller med om att jag ska hålla mig till fåniga berättelser och udda bilder i fortsättningen!
tisdag 4 mars 2008
Varför inte?
Jag skrev ihop en liten dagboksliknanade grej, om festen, i söndags. Jag insåg dock snabbt hur töntigt allt jag skrev lät.
Jag gjorde om allting till tredje person... fur lulz...
Då lät allting om möjligt ännu mera töntigt, plus något efterblivet.
Nu postar jag det ändå här,For your reading pleasure! i brist på annat...
Kanske kan va roligt, mest, om inte bara, för att det blev så dåligt.
Simon hade, tillfälligt, slutit fred med Superbabis, då denna hade offrat sig att, ihopteamad med Fnoskar Wenbreg, fixa bärs, och sen också även köra, den mytomspunnet raka väg, som ledde till Nössismark.
Efter en överdrivet igenomtänkt smuggling, så satt dom nu alla tre, plus Superbabis far, i en, kanske bara lite för, trång bil.
Väl framme, och fylld av glädje över att han fortfarande levde, sprang Simon lyckligt in i lokalen, bara för att finna att den var i praktiken, tom. Tre pers verkade vistas här, de två födelsebarnen Majkan, Crill, och en viss David som Majikeen hade släpat dit.
Det första Simon gjorde, efter att ha öppnat ölburken numero uno, va ju såklart att spilla ut säkert mer än hälften, över precis hela bordet. "Lyckat!", tänkte Simon stilla.
Strax efter, bara för att visa att han absolut inte hade lärt mig ett jävla dugg, återupprepade Simon det här misstaget.
Istället för at helt enkelt greppa ölburken, så tänkte Simon att det var coolt att bara slå till den.
Majkan och David-orwhatshisname drog snart iväg och utförde barnförbjudna aktiviteter.
Kvar satt resten av gänget som efter många ansträngningar hade lyckats sluta skratta åt den misslyckade existensen på två ben, som kallade sig själv Simon.
Dom var ett rätt halvtragiskt gäng, där dom satt och shottade Jäger/drack bärs medans dom då och då airspankade lite för sig själva. Eventuellt skrek dom något, som genast slukades av musiken.
När folk hade nåt en lagom gräns av berusning, och insett att dom faktiskt hade ben, började dom mest modiga, att resa på sig.
Detta följdes av att dom sprang runt, kastade nallar, skrek olika gamla kända nazi-citat till varandra, vilka även dessa fort drunknade i musiken.
David 'n Majkon kom och gick lite om vartannat, Majkein verkade snart vara rätt gött packad, och låste därmed in sig på toaletten.
För att inte verka tråkig, tog Simon snart och följde hennes exempel, genom att ockupera den andra toaletten, i runt en timma, eller nåt sånt
Där stod han ett bra tag och mådde toppen. Han förbannade stilla Babis, som han inbillade sig hade tjatat på honom att ta och dricka mer.
Simon hade tatt en till öl... Det var en öl för mycket.
En stund senare, efter att mycket frätande vätska hade paserat genom Simons strupe, kom dock Babis och var en sån där schyst typ, som hämtade vatten, och var allmänt social.
Jadu... Vad hände sen? Patrik kom förbi en sväng någon gång, simon har något svagt minne av att Patrik hade sprungit runt med en kniv och att han hade lånat en kamera för att ta kort på tavlor, väggar och lite sånt´viktigt. Simon fann såklart detta, löjligt roligt.
Allec hade lånat, vad Simon hävdade var, sin mobil, någon gång under kvällen.
Denna använde Allec till att ringa och tjöta med Madde i en halvtimma, eller nåt. (Bara för att han kunde?)
Sen, någon gång, kom den randomma norsken som hette någonting, som Simon antog var någon av Christers polare.
Han verkade, till en början, måttligt road, men fann sig ändå rätt snart i det hela, och började supa te lite han också.
...
Sen blev allting svart, och jag vaknade upp utav att tre främmande män med röda näsor, stora skor och smink, stod och låtsades sparka på mig.
Det var trevligt!
THE END
*medans han skriver det här, inser han hur han inte har en aning om i vilken ordning, sakerna hände den kvällen.
Han inser också att han inte bryr sig ett dugg.
Jag gjorde om allting till tredje person... fur lulz...
Då lät allting om möjligt ännu mera töntigt, plus något efterblivet.
Nu postar jag det ändå här,
Kanske kan va roligt, mest, om inte bara, för att det blev så dåligt.
Simon hade, tillfälligt, slutit fred med Superbabis, då denna hade offrat sig att, ihopteamad med Fnoskar Wenbreg, fixa bärs, och sen också även köra, den mytomspunnet raka väg, som ledde till Nössismark.
Efter en överdrivet igenomtänkt smuggling, så satt dom nu alla tre, plus Superbabis far, i en, kanske bara lite för, trång bil.
Väl framme, och fylld av glädje över att han fortfarande levde, sprang Simon lyckligt in i lokalen, bara för att finna att den var i praktiken, tom. Tre pers verkade vistas här, de två födelsebarnen Majkan, Crill, och en viss David som Majikeen hade släpat dit.
Det första Simon gjorde, efter att ha öppnat ölburken numero uno, va ju såklart att spilla ut säkert mer än hälften, över precis hela bordet. "Lyckat!", tänkte Simon stilla.
Strax efter, bara för att visa att han absolut inte hade lärt mig ett jävla dugg, återupprepade Simon det här misstaget.
Istället för at helt enkelt greppa ölburken, så tänkte Simon att det var coolt att bara slå till den.
Majkan och David-orwhatshisname drog snart iväg och utförde barnförbjudna aktiviteter.
Kvar satt resten av gänget som efter många ansträngningar hade lyckats sluta skratta åt den misslyckade existensen på två ben, som kallade sig själv Simon.
Dom var ett rätt halvtragiskt gäng, där dom satt och shottade Jäger/drack bärs medans dom då och då airspankade lite för sig själva. Eventuellt skrek dom något, som genast slukades av musiken.
När folk hade nåt en lagom gräns av berusning, och insett att dom faktiskt hade ben, började dom mest modiga, att resa på sig.
Detta följdes av att dom sprang runt, kastade nallar, skrek olika gamla kända nazi-citat till varandra, vilka även dessa fort drunknade i musiken.
David 'n Majkon kom och gick lite om vartannat, Majkein verkade snart vara rätt gött packad, och låste därmed in sig på toaletten.
För att inte verka tråkig, tog Simon snart och följde hennes exempel, genom att ockupera den andra toaletten, i runt en timma, eller nåt sånt
Där stod han ett bra tag och mådde toppen. Han förbannade stilla Babis, som han inbillade sig hade tjatat på honom att ta och dricka mer.
Simon hade tatt en till öl... Det var en öl för mycket.
En stund senare, efter att mycket frätande vätska hade paserat genom Simons strupe, kom dock Babis och var en sån där schyst typ, som hämtade vatten, och var allmänt social.
Jadu... Vad hände sen? Patrik kom förbi en sväng någon gång, simon har något svagt minne av att Patrik hade sprungit runt med en kniv och att han hade lånat en kamera för att ta kort på tavlor, väggar och lite sånt´viktigt. Simon fann såklart detta, löjligt roligt.
Allec hade lånat, vad Simon hävdade var, sin mobil, någon gång under kvällen.
Denna använde Allec till att ringa och tjöta med Madde i en halvtimma, eller nåt. (Bara för att han kunde?)
Sen, någon gång, kom den randomma norsken som hette någonting, som Simon antog var någon av Christers polare.
Han verkade, till en början, måttligt road, men fann sig ändå rätt snart i det hela, och började supa te lite han också.
...
Sen blev allting svart, och jag vaknade upp utav att tre främmande män med röda näsor, stora skor och smink, stod och låtsades sparka på mig.
Det var trevligt!
THE END
*medans han skriver det här, inser han hur han inte har en aning om i vilken ordning, sakerna hände den kvällen.
Han inser också att han inte bryr sig ett dugg.
måndag 3 mars 2008
onsdag 27 februari 2008
Garfield minus Garfield...
(som vanligt får ni klicka för större bilder!)
Seriöst epic! =D
Ta Gustav, ta bort Gustav, och du har något mycket, mycket, roligare!
Citat av random forumsnubbe
: "It adds yet another depressing layer to the pathetic existence that is Jon."
Börjar dock få ont i magen av allt skrattande nu... Det är inte lika skojsigt...
För mera godbitar, samt källa http://garfieldminusgarfield.tumblr.com/
tisdag 26 februari 2008
Max äter zombie... Ännu en bild...
Något bättre än sist PS-expriment om jag får säga det själv, men tog desto mera tid.
måndag 25 februari 2008
Två knapriga uttrar med precis rätt mängd majonäs.
Läs detta först om du vill fatta någonting, eller åtminstonde fatta snäppet mera än du skulle gjort ifall du bara läste kommande text direkt;
Prolog "I tidernas begynelse..."
Kapitel 1. "Två knapriga uttrar, behöver mera majonäs!"
Kapitel 2.1 "The Cronicles of Superbabis, del 1"
Kapitel 2.2 "The Cronicles of Superbabis, del 2"
Det var sent, och i den lilla hålan Borås, satt Simon vid sin dator, han höll just på att skriva ännu ett meningslöst inlägg, på sin till synes meningslösa blogg.
Han fnissade plötsligt till medans han skrev, (han hade nyss kommit på ett mycket effektivt sätt att jävlas med sina fåtal läsare) men slutade fort med detta då han plötsligt hörde sin trogna gamla dörr, våldsamt brytas in.
"Det lät som en fisk som kröp ur sitt eget skinn, gjorde en halv dubbelvolt och landade i jackfickan på en mycket besviken släkting, för att sedan hosta upp alla sina inälvor på honom", så skulle han senare beskriva händelsen för dagspressen(c).
Där hans dörr en gång hade stått, stod nu en mycket egendomlig figur, med, vad Simon tyckte var, en väldig god smak gällande mode, i ett kraftigt strypgrepp under armen.
Figuren såg skrämmande bekant ut, och Simon kände hur gårdagen lunch sakta började kravla upp ur sin strupe.
Han hade vart med om detta förut... Detta hade redan hänt honom...
Han visste plötsligt att figuren, snart, skulle presentera sig som "Smith", och tog, utan att riktigt tänka igenom det hela, tillfället i akt.
"I have been expecting you... Mr. Smith!" sa han med sin absolut bästa mafia-röst, som han hade lärt sig, av smärtsamma försök, inte passade alltför bra när man raggade på tjejer.
Smith såg förvånand ut. Inte för att han faktiskt, var förvånad. Utan snarare för att han antog att detta var ett sådant tillfälle då han borde använda den sortens min.
Simon tog förstås vara på detta tillfälle av total förvirring, sparkade Smith på smalbenet från ett nästan onaturligt fegt långt avstånd, hafsade åt sig den 'goda smaken för allt gällande mode' och hoppade ut genom sitt fönster.
Utav en, något ifrågasatt, plötslig rush så skrek han "U weel neveh catch me alijvah!".
Sedan insåg han det ironiska i vad han just hade sagt... han bodde ju faktiskt på fjärde våningen, och befann sig därmed mer än 25 meter över marken.
Detta, verkade dock inte vara något problem så värst länge till, då marken närmade sig med en skrämmande fart.
Långt ovan honom hörde han Smith skrika, "VAR DET EN TROVÄRDIG FÖRVÅNAD MIN??"
Simon sträckte lojalt upp sin tumme, på bästa Terminator manér, och gjorde som Arnold Swarchenegger... och inväntade döden.
Prolog "I tidernas begynelse..."
Kapitel 1. "Två knapriga uttrar, behöver mera majonäs!"
Kapitel 2.1 "The Cronicles of Superbabis, del 1"
Kapitel 2.2 "The Cronicles of Superbabis, del 2"
Det var sent, och i den lilla hålan Borås, satt Simon vid sin dator, han höll just på att skriva ännu ett meningslöst inlägg, på sin till synes meningslösa blogg.
Han fnissade plötsligt till medans han skrev, (han hade nyss kommit på ett mycket effektivt sätt att jävlas med sina fåtal läsare) men slutade fort med detta då han plötsligt hörde sin trogna gamla dörr, våldsamt brytas in.
"Det lät som en fisk som kröp ur sitt eget skinn, gjorde en halv dubbelvolt och landade i jackfickan på en mycket besviken släkting, för att sedan hosta upp alla sina inälvor på honom", så skulle han senare beskriva händelsen för dagspressen(c).
Där hans dörr en gång hade stått, stod nu en mycket egendomlig figur, med, vad Simon tyckte var, en väldig god smak gällande mode, i ett kraftigt strypgrepp under armen.
Figuren såg skrämmande bekant ut, och Simon kände hur gårdagen lunch sakta började kravla upp ur sin strupe.
Han hade vart med om detta förut... Detta hade redan hänt honom...
Han visste plötsligt att figuren, snart, skulle presentera sig som "Smith", och tog, utan att riktigt tänka igenom det hela, tillfället i akt.
"I have been expecting you... Mr. Smith!" sa han med sin absolut bästa mafia-röst, som han hade lärt sig, av smärtsamma försök, inte passade alltför bra när man raggade på tjejer.
Smith såg förvånand ut. Inte för att han faktiskt, var förvånad. Utan snarare för att han antog att detta var ett sådant tillfälle då han borde använda den sortens min.
Simon tog förstås vara på detta tillfälle av total förvirring, sparkade Smith på smalbenet från ett nästan onaturligt fegt långt avstånd, hafsade åt sig den 'goda smaken för allt gällande mode' och hoppade ut genom sitt fönster.
Utav en, något ifrågasatt, plötslig rush så skrek han "U weel neveh catch me alijvah!".
Sedan insåg han det ironiska i vad han just hade sagt... han bodde ju faktiskt på fjärde våningen, och befann sig därmed mer än 25 meter över marken.
Detta, verkade dock inte vara något problem så värst länge till, då marken närmade sig med en skrämmande fart.
Långt ovan honom hörde han Smith skrika, "VAR DET EN TROVÄRDIG FÖRVÅNAD MIN??"
Simon sträckte lojalt upp sin tumme, på bästa Terminator manér, och gjorde som Arnold Swarchenegger... och inväntade döden.
torsdag 21 februari 2008
Spel och 3D-hologram
Ok.
Först sak först. Jag och Edvard har nu gjort klart vårt lilla "spel" (som jag kallar det, med en viss tvivel i rösten).
Klicka HÄR för att avnjuta något som kom att existera på grund av extrem tristess och att vi faktiskt orkade att tjata på varandra hela tiden. (jag kanske inte tjatade så mycket, men jag stog desto mera för tristessen)
Jag säger inte att det är något bra... alls... men checka ändå.
Eller så kommer min något uppstoppade mormor och biter er i pulsådrorna!
Över till något mer intressant... 3D hologram-thingimobob!
http://www.youtube.com/watch?v=FF1vFT...holographic-display/
Så i praktiken e det en spegel som snurrar i läskigt hög fart samtidigt som nån grej pruducerar bilder.
Anar att en sån skulle locka en (läs: "mig") att stoppa in sina/någon annans fingrar i den, men eftersom jag antar att det bara är jag som tycker det, så får ni gärna glömma bort att jag ens nämnde det!
Filmen i slutet är extra snajs. Känns konstigt att kolla på ett tredimensionellt, dött, objekt, som rör sig precis som en människa.
Man tycker nästan synd om honom...
Först sak först. Jag och Edvard har nu gjort klart vårt lilla "spel" (som jag kallar det, med en viss tvivel i rösten).
Klicka HÄR för att avnjuta något som kom att existera på grund av extrem tristess och att vi faktiskt orkade att tjata på varandra hela tiden. (jag kanske inte tjatade så mycket, men jag stog desto mera för tristessen)
Jag säger inte att det är något bra... alls... men checka ändå.
Eller så kommer min något uppstoppade mormor och biter er i pulsådrorna!
Över till något mer intressant... 3D hologram-thingimobob!
http://www.youtube.com/watch?v=FF1vFT...holographic-display/
Så i praktiken e det en spegel som snurrar i läskigt hög fart samtidigt som nån grej pruducerar bilder.
Anar att en sån skulle locka en (läs: "mig") att stoppa in sina/någon annans fingrar i den, men eftersom jag antar att det bara är jag som tycker det, så får ni gärna glömma bort att jag ens nämnde det!
Filmen i slutet är extra snajs. Känns konstigt att kolla på ett tredimensionellt, dött, objekt, som rör sig precis som en människa.
Man tycker nästan synd om honom...
onsdag 20 februari 2008
The Adventures of Lord Mario
Kanske inte det bästa som hänt sedan skivat bröd, men ändå rätt l0ol.
inte gjord av mig, och inte för att jag tror att någon skulle kunna tro det, men endå...
tisdag 19 februari 2008
The Cronicles of Superbabis, del 2
Läs detta först om du vill fatta någonting, eller åtminstonde fatta snäppet mera än du skulle gjort ifall du bara läste kommande text direkt;
Prolog "I tidernas begynelse..."
Kapitel 1. "Två knapriga uttrar, behöver mera majonäs!"
Kapitel 2."The Cronicles of Superbabis, del 1"
Superbabis stod stel av skräck.
Att han kanske hade önskat bort den pinsamma tystnaden, bara några minuter tidigare, var en sak. Men det här?
Han stod och kollade på sitt eget lik, som bara låg där...
Till en början, oförmögen att kunna greppa vad i tusiken som just hade inträffat, så fortsatte han att stå där. Stirrande.
Vad hade hänt? Var han död? Vem skulle ärva hans docksammling? var bara några av de frågor som flög runt i hans huvud.
I ett försök att ignorera dessa smärtsamma tankar, så fortsatte han att bara fånstirra.
"Jag brukar tänka på döda djur när jag tar på mig själv" utropade Smith plötsligt, som befann sig i sin egen lilla värld inne i den gigantiska jättekonen.
Denna plötsliga våg av ovälkommen information fick Superbabis att komma ur sitt trans-liknanade tillstånd.
Han knackade lätt på Smiths kon, för att sedan dra till rätt rejält.
"Vem där?" frågade Smith nyfiket.
Så han levde alltså... Intressant.
Han började minnas saker nu.
Han hade stått där och pratat med Smith... Sedan tystnaden... Sen hade hans kropp flugit in genom fönstret, på ett mycket ograciöst sätt, om han så fick säga det själv.
Det som han faktiskt inte mindes, var att faktikst ha befunnit sig i sagda kropp, i själva flykten.
När han kollade närmare på sitt lik, så slog det honom vad gammalt det såg ut, men det var helt klart fortfarande hans.
och så märkte han brevet!
Brevet som stack ut ur ena fickan, och gav en mycket udda kontrast till hans annars så präktiga lila kostym.
"Inte najs alls" tänkte han medans han plockade upp kuvertet, och höll upp det framför sig.
Smith hade börjat mumla, allt högre, satanistiska verser på franska, och såg, om man bortser från konen på hans flint, mycket nöjd ut med sin tillvaro.
En stigande oro reste sig inom Superbabis. Om han nu alltså inte var död, så kunde väl detta inte innerbära...
Han slet upp kuvertet, i samma ögonblick som Smith bröt ut i sång, och fiskade snabbt fram ett skrynkligt litet papper.
Han läste igenom det i stor förtvivlan.
Hej din lilla framtandsbefriade bohem!
Så du trod de att du kunde d0da mig så lett?
Daer hadde du fel.
Nu blev det du alt lite d0d sjelv.
Eftersom jag varo för modig att vilja kunna m0ta dig nu direkt,
så m0rdade jag ditt framtida jag i s0mnen istaellet.
Det var nästan F0R enkelt.
Mowahahahahahahaha...
"...hahahahahaha", avslutade Superbabis.
Det var precis som han hade anat.
Han blickade ner på liket framför sig, det här var alltså vad som skulle komma att hända med honom, om han inte omedelbart satte stopp för Simon. En gång för alla!
---- TO BE CONTINUED ----
Prolog "I tidernas begynelse..."
Kapitel 1. "Två knapriga uttrar, behöver mera majonäs!"
Kapitel 2."The Cronicles of Superbabis, del 1"
Superbabis stod stel av skräck.
Att han kanske hade önskat bort den pinsamma tystnaden, bara några minuter tidigare, var en sak. Men det här?
Han stod och kollade på sitt eget lik, som bara låg där...
Till en början, oförmögen att kunna greppa vad i tusiken som just hade inträffat, så fortsatte han att stå där. Stirrande.
Vad hade hänt? Var han död? Vem skulle ärva hans docksammling? var bara några av de frågor som flög runt i hans huvud.
I ett försök att ignorera dessa smärtsamma tankar, så fortsatte han att bara fånstirra.
"Jag brukar tänka på döda djur när jag tar på mig själv" utropade Smith plötsligt, som befann sig i sin egen lilla värld inne i den gigantiska jättekonen.
Denna plötsliga våg av ovälkommen information fick Superbabis att komma ur sitt trans-liknanade tillstånd.
Han knackade lätt på Smiths kon, för att sedan dra till rätt rejält.
"Vem där?" frågade Smith nyfiket.
Så han levde alltså... Intressant.
Han började minnas saker nu.
Han hade stått där och pratat med Smith... Sedan tystnaden... Sen hade hans kropp flugit in genom fönstret, på ett mycket ograciöst sätt, om han så fick säga det själv.
Det som han faktiskt inte mindes, var att faktikst ha befunnit sig i sagda kropp, i själva flykten.
När han kollade närmare på sitt lik, så slog det honom vad gammalt det såg ut, men det var helt klart fortfarande hans.
och så märkte han brevet!
Brevet som stack ut ur ena fickan, och gav en mycket udda kontrast till hans annars så präktiga lila kostym.
"Inte najs alls" tänkte han medans han plockade upp kuvertet, och höll upp det framför sig.
Smith hade börjat mumla, allt högre, satanistiska verser på franska, och såg, om man bortser från konen på hans flint, mycket nöjd ut med sin tillvaro.
En stigande oro reste sig inom Superbabis. Om han nu alltså inte var död, så kunde väl detta inte innerbära...
Han slet upp kuvertet, i samma ögonblick som Smith bröt ut i sång, och fiskade snabbt fram ett skrynkligt litet papper.
Han läste igenom det i stor förtvivlan.
Hej din lilla framtandsbefriade bohem!
Så du trod de att du kunde d0da mig så lett?
Daer hadde du fel.
Nu blev det du alt lite d0d sjelv.
Eftersom jag varo för modig att vilja kunna m0ta dig nu direkt,
så m0rdade jag ditt framtida jag i s0mnen istaellet.
Det var nästan F0R enkelt.
Mowahahahahahahaha...
"...hahahahahaha", avslutade Superbabis.
Det var precis som han hade anat.
Han blickade ner på liket framför sig, det här var alltså vad som skulle komma att hända med honom, om han inte omedelbart satte stopp för Simon. En gång för alla!
---- TO BE CONTINUED ----
måndag 18 februari 2008
Don't come close! I'll shoot you!
Om jag jade vart en vanlig människa hade jag antagligen skrivit lite smått om vad jag pysslat med på lovet, men jag anar att det bara skulle bli tråkigt...
Låt oss säga att jag har fått för mig att kanske få ordning lite på mitt tragiskta liv, detta kan innebära något mindre tid spenderat vid datorn, och då även MSN.
Vi får väl se...
Jag har fått min lilla webbis (läs; webkamera) hemskickad äntligen, på tal om inget...
Såklart funkade den inte på bajslaptopen, och efter att ha läst några recentioner på den, blev jag allt mindre lockad, att ens orka bry mig.
Hittade ett roande klipp som är för coolt för veckans YT-film, och till och med en aning skrämmande...
Om ni har tio minuter att spendera, så se den!
http://youtube.com/watch?v=cjRAcajFte0
EDIT: hopps, det gick ju jättebra att försöka lägga in youtube-klipp i inläggen... *mummel*
Kanske tar å försöker hitta fler saker med den här snubbe nån dag, även om det möjligtvis kan ha varit rätt fejk, så hindrar det det inte från att va, riktigt riktigt häftigt.
Låt oss säga att jag har fått för mig att kanske få ordning lite på mitt tragiskta liv, detta kan innebära något mindre tid spenderat vid datorn, och då även MSN.
Vi får väl se...
Jag har fått min lilla webbis (läs; webkamera) hemskickad äntligen, på tal om inget...
Såklart funkade den inte på bajslaptopen, och efter att ha läst några recentioner på den, blev jag allt mindre lockad, att ens orka bry mig.
Hittade ett roande klipp som är för coolt för veckans YT-film, och till och med en aning skrämmande...
Om ni har tio minuter att spendera, så se den!
http://youtube.com/watch?v=cjRAcajFte0
EDIT: hopps, det gick ju jättebra att försöka lägga in youtube-klipp i inläggen... *mummel*
Kanske tar å försöker hitta fler saker med den här snubbe nån dag, även om det möjligtvis kan ha varit rätt fejk, så hindrar det det inte från att va, riktigt riktigt häftigt.
torsdag 7 februari 2008
Hasse for president
Jag hittade tre nya Hans af Claes-delar häromdan och la upp dom på skolans server... Enjoy!
*Hasses granne spelar tummor
*Hasse är med i radiotävling
*Hasse förbereder middag
Lov imorrn föresten, ägda alla Edare blev!
*Hasses granne spelar tummor
*Hasse är med i radiotävling
*Hasse förbereder middag
Lov imorrn föresten, ägda alla Edare blev!
onsdag 6 februari 2008
'Lycka och Sorg', eller 'En Nörds Dilemman'
Seriös geekvarning!
Jag är lycklig för att alla serietidningar med mina absoluta favoritfigurer, hunden Sam och hans kompis, dem sinnesjuka kaninliknande saken Max har alla samlats ihop och går nu att boka på Telltale Games hemsida!
Du vet dom som jag har en plansh på väggen av? Du vet dom där som jag säkert har försök att tvinga dig att gilla? (och om jag inte redan har försök att tvinga dig än så behöver du inte vara orolig, jag kommer säkert att göra det snart... Du borde kanske vara lite orolig ändå).
Bilder, happy! Happy! Joy! Joy!
Ett smakprov, ifall nån bryr sig...
Det sorgliga med detta är ju då att jag inte har Visa-kort, och att jag har frågat brorsan allderles för många gånger nu det senaste för att kunna med att göra det igen... Kanske om jag kan hota honom med tortyr/eventuell död?
Men, jaja, jag får väl vänta tills tv-serien och Säsong 2 av spelen kommer ut innan jag beställer nåt ändå... För att minska frakten något.
Ohhh, och kanske en stenstaty?!!
Haha, sorry för retardat och meningslöst inlägg, blev bara lite glad... Att jag är extremt trött kan säkert också ha något med saken att göra...
Jag är lycklig för att alla serietidningar med mina absoluta favoritfigurer, hunden Sam och hans kompis, dem sinnesjuka kaninliknande saken Max har alla samlats ihop och går nu att boka på Telltale Games hemsida!
Du vet dom som jag har en plansh på väggen av? Du vet dom där som jag säkert har försök att tvinga dig att gilla? (och om jag inte redan har försök att tvinga dig än så behöver du inte vara orolig, jag kommer säkert att göra det snart... Du borde kanske vara lite orolig ändå).
Bilder, happy! Happy! Joy! Joy!
Ett smakprov, ifall nån bryr sig...
Det sorgliga med detta är ju då att jag inte har Visa-kort, och att jag har frågat brorsan allderles för många gånger nu det senaste för att kunna med att göra det igen... Kanske om jag kan hota honom med tortyr/eventuell död?
Men, jaja, jag får väl vänta tills tv-serien och Säsong 2 av spelen kommer ut innan jag beställer nåt ändå... För att minska frakten något.
Ohhh, och kanske en stenstaty?!!
Haha, sorry för retardat och meningslöst inlägg, blev bara lite glad... Att jag är extremt trött kan säkert också ha något med saken att göra...
tisdag 5 februari 2008
Ett sjävlporträtt
(klicka för större bild)
Satt och fixade klart den här på skolan för några timmar sen, fast jag inte hade behövt gå dit. Jag är en sån nörd.
Orkade inte masa så mycket med färgerna, och skuggorna är rätt skeva, men vem bryr sig.
The Cronicles of Superbabis, del 1
Den levande grönsaken Superbabis satt och skrattade onskefull på sitt kontor. Han hade hållt på med denna sysselsättning länge nu, och började känna en lätt smak av gurkmajonäs i ena näsborren.
Men det gjorde ingenting. Han hade ju faktiskt lyckats.
Simon, det till synes enda hotet för hans ultimata styre hade äntligen förintats.
Allt var perfekt.
Han skrattade lite till, för att sedan mycket plötsligt sluta.
Allt var för perfekt.
Det måste vara någonting som inte stämde, någonting som han hade missat... Det hela hade gått allderles för lätt.
Han kollade på klockan. Den var 19.35. Hur kunde detta vara sant, Bolibompa hade slutat för mer än en timma sedan, hur länge hade han egetligen suttit där och skrattat?
Han kände en plötslig krampkänsla i magen, i sin förtvivlan över vad det kunde vara valde han ut en cigarr, han tog den som han mest tyckte matchade sina skor och fjuttade på.
*puff*
Han blev ganska nöjd med sitt misslyckade försök att blåsa en rökring och kallade därmed in Smith, som kom inskuttande med en stor vägkon på huvudet.
Superbabis frågade inte ens. Han hade lärt sig att acceptera Smiths sätt att arbeta.
-Du är helt säker på att han var död, and such? väste Superbabis fram, följt av ett plötsligt rökhosteanfall.
-Säker som en nål i en höstack, sa Smith, som aldrig riktigt hade hajat det där med metaforer.
-Bra...
Dom stirrar på varandra en stund i extrem tystnad.
Superbabis kunde inte sluta att tänka på konen, och vilket syfte den skulle kunna ha, medans Smith å andra sidan stilla fantiserade om överkörda djur med roliga hattar.
Han var sannerligen en mycket förstörd människa.
Tystnaden bröts av att en oväntad plot-twist.
---- TO BE CONTINUED ----
Men det gjorde ingenting. Han hade ju faktiskt lyckats.
Simon, det till synes enda hotet för hans ultimata styre hade äntligen förintats.
Allt var perfekt.
Han skrattade lite till, för att sedan mycket plötsligt sluta.
Allt var för perfekt.
Det måste vara någonting som inte stämde, någonting som han hade missat... Det hela hade gått allderles för lätt.
Han kollade på klockan. Den var 19.35. Hur kunde detta vara sant, Bolibompa hade slutat för mer än en timma sedan, hur länge hade han egetligen suttit där och skrattat?
Han kände en plötslig krampkänsla i magen, i sin förtvivlan över vad det kunde vara valde han ut en cigarr, han tog den som han mest tyckte matchade sina skor och fjuttade på.
*puff*
Han blev ganska nöjd med sitt misslyckade försök att blåsa en rökring och kallade därmed in Smith, som kom inskuttande med en stor vägkon på huvudet.
Superbabis frågade inte ens. Han hade lärt sig att acceptera Smiths sätt att arbeta.
-Du är helt säker på att han var död, and such? väste Superbabis fram, följt av ett plötsligt rökhosteanfall.
-Säker som en nål i en höstack, sa Smith, som aldrig riktigt hade hajat det där med metaforer.
-Bra...
Dom stirrar på varandra en stund i extrem tystnad.
Superbabis kunde inte sluta att tänka på konen, och vilket syfte den skulle kunna ha, medans Smith å andra sidan stilla fantiserade om överkörda djur med roliga hattar.
Han var sannerligen en mycket förstörd människa.
Tystnaden bröts av att en oväntad plot-twist.
---- TO BE CONTINUED ----
måndag 4 februari 2008
Det fulaste var att jag var med...
(klicka för större bild)
...
Sååå.... Någon som vill köpa en webkamera? =P
onsdag 30 januari 2008
tisdag 29 januari 2008
Hur jag känner mig:
Kanske tar o moddar den i PS någon dag om jag får tråkigt.Vad tycker ni att jag ska kalla honom?
måndag 28 januari 2008
for dah lulz!
Två små skräpgrejer jag har gjort i skolan...
Varning: att faktiskt se på dom kan få dig att vilja klösa ut dina ögon med ett par filttofflor.
Dance monkey, DANCE!
Jag suger på Maya så hårt att jag tycker synd om mig själv...
Hihi, nej det är inte någon knepig form av hemmagjord porr.
Varning: att faktiskt se på dom kan få dig att vilja klösa ut dina ögon med ett par filttofflor.
Dance monkey, DANCE!
Jag suger på Maya så hårt att jag tycker synd om mig själv...
Hihi, nej det är inte någon knepig form av hemmagjord porr.
Två knapriga uttrar... behöver mera majonäs!
Det var sent, och i den lilla hålan Borås, satt Simon vid sin dator, han höll just på att skriva ännu ett meningslöst inlägg, på sin till synes meningslösa blogg.
Han fnissade plötsligt till medans han skrev, som om han hade kommit på något som hans sjuka sinne kunde finna roligt.
Denna fnissning kom väldigt olägligt och fick honom precis att missa då hans dörr, just i samma ögonblick, bröts in.
Han satt fortfarande och skrev om sig själv i tredje person, då plötsligt en hand knackade lätt på hans axel.
Simon, så genial och modig som han varo förstod genast att det måste vara något mycket mystiskt bakom honom, så han gjorde det enda rätta och kröp ihop till en boll och började sjunga nationalsången baklänges medans tårarna rann från hans läppar.
Varelsen som vid detta laget verkade ha belägrats sig bakom Simons rygg, mumlade lite för sig själv, och började sedan sakta men ljuddlöst röra sig mot Simons laptop.
Det slog Simon, där han låg, att han hade mängder av nerladdade, err... saker på datorn, och utan att tänka sig för reste han på sig helt plötsligt upp, detta verkade förvirra den svartklädda humanioden, som hade slagit sig ner framför datorn,något.
Simon, som var lika förvirrad själv, försökte ta vara på detta utmärkta tillfälle av total förvirring och knuffade med all sin kraft bort den, vad han då anade var, mänskliga varelsen framför sig.
Sen blev allt svart.
Han såg hur humanoiden tog form i hans inre, och kände snabbt hur namnet Smith fäste sig i på tungan.
Men innan Simon hann säga någonting så kände han hur en nål sakta gled in i hans hals. Han sjönk ner på sina knän, och han kände hur han hade förlorat all kontroll över sina ben, detta följdes snart av, vad han innerligt inte hoppades, men han ändå längst inne visste var, ett hårt slag mot hans huvud.
Allt blev ännu mera svart (man skulle kunna kalla det 'svartare'), vilket Simon i vanliga fall hade påpekat med sin överviktiga röst, som han sparade för just sådana hära tillfällen, faktiskt var fysiskt omöjligt.
Men inte nu... Inte idag.
Efter, vad Simon själv bara kunde beskriva som en evighet, fick han tillbaka synen...
Allt var suddigt, och huvudvärken höll på att ta död på honom (detta gjorde den såklart inte. Vad som faktikst tog död på honom var slaget han fick i huvudet bara ett par ögonblick efter att han fått tillbaka medvetandet).
*splafsh*
...och det sista han såg innan han återgick till djup sömn, var hur Smith, tydligen helt utan samvete, satt och deletade de senaste geniala blogginläggen Simon bara några timmar tidigare hade suttit och skrivit ihop.
"Hej... d... duh... det är ja... ag som editar den där blogg... ogg... ogg-ogedi-gogg-goggen." fick Simon ur sig, innan total död slöt sig runt omkring honom.
"Not anymore you're not." Svarade Smith, mest för sig själv, för han visste att, ingen... längre... lyssnade...
Han hittade änligen vad han sökte, Simons senaste konspirationsteori som handlade om hur växterna, i själva verket, kontrollerar dagens samhälle.
Smith trycker för sista gången på 'delete'.
Han kollade bort på den medvetslösa kroppen som låg i fosterställning på golvet bredvid sig och suckar stilla, "He didn't know how right he actually was...".
Sedan drog han sig iväg... För att aldrig någonsin ses av någon levande människa igen.
Och det är anledningen varför jag inte har uppdaterat med något inlägg på ett par dar... jag har varit död! Jag har inte på något vis suttit och dreglat mig igenom flera säsonger South Park om ni nu tror det, det skulle jag aldrig få för mig att göra!
Btw, hur coolt låter inte "total död"? Eller kanske "total death"?
...Jag behöver hjälp...
Han fnissade plötsligt till medans han skrev, som om han hade kommit på något som hans sjuka sinne kunde finna roligt.
Denna fnissning kom väldigt olägligt och fick honom precis att missa då hans dörr, just i samma ögonblick, bröts in.
Han satt fortfarande och skrev om sig själv i tredje person, då plötsligt en hand knackade lätt på hans axel.
Simon, så genial och modig som han varo förstod genast att det måste vara något mycket mystiskt bakom honom, så han gjorde det enda rätta och kröp ihop till en boll och började sjunga nationalsången baklänges medans tårarna rann från hans läppar.
Varelsen som vid detta laget verkade ha belägrats sig bakom Simons rygg, mumlade lite för sig själv, och började sedan sakta men ljuddlöst röra sig mot Simons laptop.
Det slog Simon, där han låg, att han hade mängder av nerladdade, err... saker på datorn, och utan att tänka sig för reste han på sig helt plötsligt upp, detta verkade förvirra den svartklädda humanioden, som hade slagit sig ner framför datorn,något.
Simon, som var lika förvirrad själv, försökte ta vara på detta utmärkta tillfälle av total förvirring och knuffade med all sin kraft bort den, vad han då anade var, mänskliga varelsen framför sig.
Sen blev allt svart.
Han såg hur humanoiden tog form i hans inre, och kände snabbt hur namnet Smith fäste sig i på tungan.
Men innan Simon hann säga någonting så kände han hur en nål sakta gled in i hans hals. Han sjönk ner på sina knän, och han kände hur han hade förlorat all kontroll över sina ben, detta följdes snart av, vad han innerligt inte hoppades, men han ändå längst inne visste var, ett hårt slag mot hans huvud.
Allt blev ännu mera svart (man skulle kunna kalla det 'svartare'), vilket Simon i vanliga fall hade påpekat med sin överviktiga röst, som han sparade för just sådana hära tillfällen, faktiskt var fysiskt omöjligt.
Men inte nu... Inte idag.
Efter, vad Simon själv bara kunde beskriva som en evighet, fick han tillbaka synen...
Allt var suddigt, och huvudvärken höll på att ta död på honom (detta gjorde den såklart inte. Vad som faktikst tog död på honom var slaget han fick i huvudet bara ett par ögonblick efter att han fått tillbaka medvetandet).
*splafsh*
...och det sista han såg innan han återgick till djup sömn, var hur Smith, tydligen helt utan samvete, satt och deletade de senaste geniala blogginläggen Simon bara några timmar tidigare hade suttit och skrivit ihop.
"Hej... d... duh... det är ja... ag som editar den där blogg... ogg... ogg-ogedi-gogg-goggen." fick Simon ur sig, innan total död slöt sig runt omkring honom.
"Not anymore you're not." Svarade Smith, mest för sig själv, för han visste att, ingen... längre... lyssnade...
Han hittade änligen vad han sökte, Simons senaste konspirationsteori som handlade om hur växterna, i själva verket, kontrollerar dagens samhälle.
Smith trycker för sista gången på 'delete'.
Han kollade bort på den medvetslösa kroppen som låg i fosterställning på golvet bredvid sig och suckar stilla, "He didn't know how right he actually was...".
Sedan drog han sig iväg... För att aldrig någonsin ses av någon levande människa igen.
Och det är anledningen varför jag inte har uppdaterat med något inlägg på ett par dar... jag har varit död! Jag har inte på något vis suttit och dreglat mig igenom flera säsonger South Park om ni nu tror det, det skulle jag aldrig få för mig att göra!
Btw, hur coolt låter inte "total död"? Eller kanske "total death"?
...Jag behöver hjälp...
tisdag 22 januari 2008
Zzzzzömn?
[careface]
Okej... Så jag vaknade i morse, efter att ha sovit hur värdelöst som helst.
Detta har vart lite utav en trend de senaste dagarna och det hjälpte ju inte heller direkt att telefonjäveln trodde att det skulle vara kul att pipa som en gravid jävla mus med skoskav, halva natten.
Jag undrar lite för mig själv om det finns någon annan, med en telefon som tycker att det visst måste vara praktiskt att köra en "du har fått medelande ditt kräk"-signal var femte minut ända tills någon läser det.
Att det skulle finnas några inställningar för det tvivlar jag starkt på. En mobil där man bara kan ställa in hur hög ringsignalen är när det precis håller på att ringa, är inte direkt en bra mobil.
Jaja, jag somnade iallafall om ett par gånger, och när jag äntligen vaknade stog klockradion på 16:20. Detta kändes lite halvfel, och jag blev hur deppig som helst. Jag kände mig rätt så ytterst värdelös.
Sen såg jag att klockan egentligen var 12:20, och fick den där underbara känslan. Den där som jag antar att han där som fick besök av massa andar på julafton kände.
Så nu har jag bestämt mig att göra något vettigt av de timmarna jag tjänade.
Vi får se hur det går...
[/careface]
Sorry om allt det här är oläsbart, jag vaknade nyss och är för lat för att kolla igenom det.
PS. Kika den här länken... IT'S EPIC!
Okej... Så jag vaknade i morse, efter att ha sovit hur värdelöst som helst.
Detta har vart lite utav en trend de senaste dagarna och det hjälpte ju inte heller direkt att telefonjäveln trodde att det skulle vara kul att pipa som en gravid jävla mus med skoskav, halva natten.
Jag undrar lite för mig själv om det finns någon annan, med en telefon som tycker att det visst måste vara praktiskt att köra en "du har fått medelande ditt kräk"-signal var femte minut ända tills någon läser det.
Att det skulle finnas några inställningar för det tvivlar jag starkt på. En mobil där man bara kan ställa in hur hög ringsignalen är när det precis håller på att ringa, är inte direkt en bra mobil.
Jaja, jag somnade iallafall om ett par gånger, och när jag äntligen vaknade stog klockradion på 16:20. Detta kändes lite halvfel, och jag blev hur deppig som helst. Jag kände mig rätt så ytterst värdelös.
Sen såg jag att klockan egentligen var 12:20, och fick den där underbara känslan. Den där som jag antar att han där som fick besök av massa andar på julafton kände.
Så nu har jag bestämt mig att göra något vettigt av de timmarna jag tjänade.
Vi får se hur det går...
[/careface]
Sorry om allt det här är oläsbart, jag vaknade nyss och är för lat för att kolla igenom det.
PS. Kika den här länken... IT'S EPIC!
måndag 21 januari 2008
En dikt!
... Nej, jag är inte gay och/eller känslomässigt störd. =)
Jag råkade bara börja att skriva en dikt i morse, typ av misstag.
Vilket jag sedan glömde bort tills jag hittade den nyss, och skrev klart den.
Okej, jag kanske är lite störd...
Jaja, eftersom jag inte har något bättre att skiva om, och för att ni (om det nu är någon som läser) säkert inte har något emot ett gott skratt. (åt mig, inte med mig.)
Så presenterar jag nu...
När jag gick ut och åt.
I couldn't decide what to eat today.
I went out.
I couldn't decide what to eat there either.
I was scared...
POEM
I asked thee almighty lord
"Oh, what should I take?...
One burger with fries
or the cheesecake?"
"How should we know?"
said god, like he spoke for an entire tribe.
Then... He moved his hand forward
as expecting a bribe.
In all my confusion, I gave him five
God sent me a smirk as big as Spain.
Said "thank you for this time...
... now please come again"
I took my assumed-to-be burger
and saved it for later.
As I look back on this now
I realize god, wasn't god... but the waiter.
Hahahah... ha? Nähä, skit i det då!
Det skrämmer mig något att jag har nämt gud i hälften av alla inlägg jag har postat än så länge... Får mig att känna mig som om jag är religös eller någonting KOM MED MIG OCH BEGÅ RITUELLT MASSSJÄLVMORD! Whatever... gonatt med er barn!
Jag råkade bara börja att skriva en dikt i morse, typ av misstag.
Vilket jag sedan glömde bort tills jag hittade den nyss, och skrev klart den.
Okej, jag kanske är lite störd...
Jaja, eftersom jag inte har något bättre att skiva om, och för att ni (om det nu är någon som läser) säkert inte har något emot ett gott skratt. (åt mig, inte med mig.)
Så presenterar jag nu...
När jag gick ut och åt.
I couldn't decide what to eat today.
I went out.
I couldn't decide what to eat there either.
I was scared...
POEM
I asked thee almighty lord
"Oh, what should I take?...
One burger with fries
or the cheesecake?"
"How should we know?"
said god, like he spoke for an entire tribe.
Then... He moved his hand forward
as expecting a bribe.
In all my confusion, I gave him five
God sent me a smirk as big as Spain.
Said "thank you for this time...
... now please come again"
I took my assumed-to-be burger
and saved it for later.
As I look back on this now
I realize god, wasn't god... but the waiter.
Hahahah... ha? Nähä, skit i det då!
Det skrämmer mig något att jag har nämt gud i hälften av alla inlägg jag har postat än så länge... Får mig att känna mig som om jag är religös eller någonting KOM MED MIG OCH BEGÅ RITUELLT MASSSJÄLVMORD! Whatever... gonatt med er barn!
söndag 20 januari 2008
Okej, detta kan bli bra, detta kan bli MYCKET bra.
http://www.youtube.com/watch?v=pMqIpzDo6sU&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=aTOFdPY9I9E
Spelet kan beskrivas som ett slags svävar-racingspel, blandat med tetris och frets. Hur kan det inte vara en instant win? För att göra det hela ännu bättre så kan spelet automatiskt bygga banor utifrån en vanlig mp3'a, vilket ger oändliga möjligeter!
Såklart funkar inte Open-Betan som släpptes nu i helgen på min jävla laptop, och när jag kommer till skolan imorrn så är det såklart försent.
Så det blir väl till att gråta sig till sömns inatt också.
http://www.youtube.com/watch?v=aTOFdPY9I9E
Spelet kan beskrivas som ett slags svävar-racingspel, blandat med tetris och frets. Hur kan det inte vara en instant win? För att göra det hela ännu bättre så kan spelet automatiskt bygga banor utifrån en vanlig mp3'a, vilket ger oändliga möjligeter!
Såklart funkar inte Open-Betan som släpptes nu i helgen på min jävla laptop, och när jag kommer till skolan imorrn så är det såklart försent.
Så det blir väl till att gråta sig till sömns inatt också.
I tidernas begynnelse
Först fanns det ingenting...
Sedan skapade gud, som var trött på att sitta och bevittna hur möglet på hans vänsta stortå aldrig verkade utveckla sig eller för den delen träffa några vänner, Simon, som en perfekt avbild av sig själv.
Gud fann dock att Simon också snart drabbades av denna hemska tristess.
Det värsta var, tyckte gud, att Simon inte ens hade något mögel som sällskap.
Så gud skapade på en natt, sitt eget perfekta paradis, jorden.
Dtta var tänkt som en slags gigantisk lekplats åt Simon, vilket Simon hårt misstolkade, och tog mer som om det vore ett straff.
Simon var nu alltså, om möjligt, ännu mindre lycklig med sin existens.
Samtidigt började möglet på gud's vänsta stortå bilda vad gud först uppfattade vara någon form av interligens men som senare visade sig vara en (insert random kompis namn).
När gud sedan, efter en tid, tröttnade på Simons klagan gav ha honom ett ultimatum, antingen skulle han få äran att utsättas för konstant plåga i resten av sitt eviga liv eller så skulle han ta och vara nöjd och hålla käft.
Simon som inte ville verka missnöjd med vad gud hade sagt, tyckte att detta var ett mycket bra förslag, och påminnde gud om hur mycket han älskade honom, hur vackra han tyckte att hans ögon var idag och hur han aldrig mera skulle göra något som uppretade sin snälla farbror gud.
Trots detta löfte, så "lånade" Simon, bara ett par dagar senare, The Holy Laptop av gud, när han var och gjorde vad han kallade "vuxensaker"(Oftast bestod detta dock bara av att han försökte lära möglet på sin vänstra stortå att spela Alfapet, men det ville han inte erkänna).
Simon, så vacker och brilliant som han varo, tog laptopen och höll den värdigt över huvudet.
Plötsligt var det som om han befann sig på det högsta av de högsta bergtopparna, han skrek ut över landskapen som flöt fram under honom: "Öööööhhh!! Eeehhhhh!! Simon göra blogg!". Det var som om tiden stannade upp för ett ögonblick, som om hela världen upphörde med det dom höll på med, för att fundera över vilka hemska ting dessa ord som just yttrats, långt ovan dom, kunde innebära för mänskligheten.
Simon var så nöjd som han bara kunde bli och började fundera på vilka underbara saker detta kunde innebära för honom själv personligen.
Han planerade stilla hur hans blogg skulle användas för att sprida lögner och få honom själv att verka så bra som det bara var möjligt.
...och för första gången i hela sin tragiska existens, så log Simon.
Sedan skapade gud, som var trött på att sitta och bevittna hur möglet på hans vänsta stortå aldrig verkade utveckla sig eller för den delen träffa några vänner, Simon, som en perfekt avbild av sig själv.
Gud fann dock att Simon också snart drabbades av denna hemska tristess.
Det värsta var, tyckte gud, att Simon inte ens hade något mögel som sällskap.
Så gud skapade på en natt, sitt eget perfekta paradis, jorden.
Dtta var tänkt som en slags gigantisk lekplats åt Simon, vilket Simon hårt misstolkade, och tog mer som om det vore ett straff.
Simon var nu alltså, om möjligt, ännu mindre lycklig med sin existens.
Samtidigt började möglet på gud's vänsta stortå bilda vad gud först uppfattade vara någon form av interligens men som senare visade sig vara en (insert random kompis namn).
När gud sedan, efter en tid, tröttnade på Simons klagan gav ha honom ett ultimatum, antingen skulle han få äran att utsättas för konstant plåga i resten av sitt eviga liv eller så skulle han ta och vara nöjd och hålla käft.
Simon som inte ville verka missnöjd med vad gud hade sagt, tyckte att detta var ett mycket bra förslag, och påminnde gud om hur mycket han älskade honom, hur vackra han tyckte att hans ögon var idag och hur han aldrig mera skulle göra något som uppretade sin snälla farbror gud.
Trots detta löfte, så "lånade" Simon, bara ett par dagar senare, The Holy Laptop av gud, när han var och gjorde vad han kallade "vuxensaker"(Oftast bestod detta dock bara av att han försökte lära möglet på sin vänstra stortå att spela Alfapet, men det ville han inte erkänna).
Simon, så vacker och brilliant som han varo, tog laptopen och höll den värdigt över huvudet.
Plötsligt var det som om han befann sig på det högsta av de högsta bergtopparna, han skrek ut över landskapen som flöt fram under honom: "Öööööhhh!! Eeehhhhh!! Simon göra blogg!". Det var som om tiden stannade upp för ett ögonblick, som om hela världen upphörde med det dom höll på med, för att fundera över vilka hemska ting dessa ord som just yttrats, långt ovan dom, kunde innebära för mänskligheten.
Simon var så nöjd som han bara kunde bli och började fundera på vilka underbara saker detta kunde innebära för honom själv personligen.
Han planerade stilla hur hans blogg skulle användas för att sprida lögner och få honom själv att verka så bra som det bara var möjligt.
...och för första gången i hela sin tragiska existens, så log Simon.
lördag 19 januari 2008
यत्र फ्ग फ्ग ग फ्ह्घ्ग फ्त्टी फ्त्फ्घ
Wut dah fuck bliir allt jag skriver mongoliska för?
Update: ok, så jag måste ha urklickat knappen "skriv på hindi", det var ju inte alls uppenbart!
Update: ok, så jag måste ha urklickat knappen "skriv på hindi", det var ju inte alls uppenbart!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
