tisdag 4 mars 2008

Varför inte?

Jag skrev ihop en liten dagboksliknanade grej, om festen, i söndags. Jag insåg dock snabbt hur töntigt allt jag skrev lät.
Jag gjorde om allting till tredje person... fur lulz...
Då lät allting om möjligt ännu mera töntigt, plus något efterblivet.
Nu
postar jag det ändå här, For your reading pleasure! i brist på annat...

Kanske kan va roligt, mest, om inte bara, för att det blev så dåligt.

Simon hade, tillfälligt, slutit fred med Superbabis, då denna hade offrat sig att, ihopteamad med Fnoskar Wenbreg, fixa bärs, och sen också även köra, den mytomspunnet raka väg, som ledde till Nössismark.
Efter en överdrivet igenomtänkt smuggling, så satt dom nu alla tre, plus Superbabis far, i en, kanske bara lite för, trång bil.

Väl framme, och fylld av glädje över att han fortfarande levde, sprang Simon lyckligt in i lokalen, bara för att finna att den var i praktiken, tom. Tre pers verkade vistas här, de två födelsebarnen Majkan, Crill, och en viss David som Majikeen hade släpat dit.

Det första Simon gjorde, efter att ha öppnat ölburken numero uno, va ju såklart att spilla ut säkert mer än hälften, över precis hela bordet. "Lyckat!", tänkte Simon stilla.
Strax efter, bara för att visa att han absolut inte hade lärt mig ett jävla dugg, återupprepade Simon det här misstaget.
Istället för at helt enkelt greppa ölburken, så tänkte Simon att det var coolt att bara slå till den.

Majkan och David-orwhatshisname drog snart iväg och utförde barnförbjudna aktiviteter.
Kvar satt resten av gänget som efter många ansträngningar hade lyckats sluta skratta åt den misslyckade existensen på två ben, som kallade sig själv Simon.
Dom var ett rätt halvtragiskt gäng, där dom satt och shottade Jäger/drack bärs medans dom då och då airspankade lite för sig själva. Eventuellt skrek dom något, som genast slukades av musiken.

När folk hade nåt en lagom gräns av berusning, och insett att dom faktiskt hade ben, började dom mest modiga, att resa på sig.
Detta följdes av att dom sprang runt, kastade nallar, skrek olika gamla kända nazi-citat till varandra, vilka även dessa fort drunknade i musiken.

David 'n Majkon kom och gick lite om vartannat, Majkein verkade snart vara rätt gött packad, och låste därmed in sig på toaletten.
För att inte verka tråkig, tog Simon snart och följde hennes exempel, genom att ockupera den andra toaletten, i runt en timma, eller nåt sånt
Där stod han ett bra tag och mådde toppen. Han förbannade stilla Babis, som han inbillade sig hade tjatat på honom att ta och dricka mer.
Simon hade tatt en till öl... Det var en öl för mycket.
En stund senare, efter att mycket frätande vätska hade paserat genom Simons strupe, kom dock Babis och var en sån där schyst typ, som hämtade vatten, och var allmänt social.

Jadu... Vad hände sen? Patrik kom förbi en sväng någon gång, simon har något svagt minne av att Patrik hade sprungit runt med en kniv och att han hade lånat en kamera för att ta kort på tavlor, väggar och lite sånt´viktigt. Simon fann såklart detta, löjligt roligt.


Allec hade lånat, vad Simon hävdade var, sin mobil, någon gång under kvällen.
Denna använde Allec till att ringa och tjöta med Madde i en halvtimma, eller nåt. (Bara för att han kunde?)

Sen, någon gång, kom den randomma norsken som hette någonting, som Simon antog var någon av Christers polare.
Han verkade, till en början, måttligt road, men fann sig ändå rätt snart i det hela, och började supa te lite han också.

...

Sen blev allting svart, och jag vaknade upp utav att tre främmande män med röda näsor, stora skor och smink, stod och låtsades sparka på mig.

Det var trevligt!

THE END

*medans han skriver det här, inser han hur han inte har en aning om i vilken ordning, sakerna hände den kvällen.
Han inser också att han inte bryr sig ett dugg.

Inga kommentarer: