torsdag 8 maj 2008

Pruttal

(Varning! När jag läste igenom den här skiten märkte jag att jag lät överdrivet wannabe-smart och wannabe-rolig. Jag ber om ursäkt för detta och vill därmed även meddela att följande text mycket väl kan vara skadlig för burfåglar OCH barn över 87 år!)

M'kay, så jag har då, tack vare min nya dator, äntligen tagit och spelat igenom mästerverket som heter Portal, funderar på att kanske ta och spela det en gång till snart, med kommentarer. Kalla mig konstig om ni vill, jag bryr mig inte.
Anyways så tänkte jag göra ensnabb liten recension-liknande-sak av det. Istället för att skriva om hur smart uppbyggt, underbart stämningsfullt och genialt roligt det är, tror jag att jag faktiskt ska ta och leka lite kritiker. Se hur det känns.
Jag kommer ihåg att jag läste massa recensioner när det kom, eller blev tvingad att läsa av min oexisterande släkting, som ej kan nämnas vid namn, eller råkade läsa av misstag, eller nåt.
Iallafall så sa många då att dom tyckte att spelet borde ha vart mycket längre, och det tänkte jag bara säga att jag inte alls håller med om.
Efter alltför många lätta banor, endast avsedda för att lära en om logiken bakom portal-gun, så kommer helt plötsligt några riktigt svåra, mer reflexbaserade, banor. Inget fel i det, men på sista banan upptäckte jag nåt, det hade, sedan de första lätta banorna, inte tillkommit något nytt pusselmoment alls, och när jag tänkte vidare på det, så insåg jag att det faktiskt kanske var så att dom inte kunde komma på något mer sätt att utnyttja portalerna. Det är ändå ett relativt begränsa
Istället var dom senare banorna svåra för att man var tvungen att tima saker lite mer och leta upp gömda saker i rummen.

Om det inte hade vart för alla underbara kommentarer från GLaDos (eller whatever datorn hette) varje gång man tog sig vidare, och stämningen som infann sig direkt när man lämnade träningsarean, så skulle nog den sista banan blivit tråkig, rätt fort. Då den i mest verkade gå ut på att hitta gömda fläckar av vit vägg som man kunde teleportera sig till.
Visst kanske det passade lite bättre, stämningsmässigt, att inte ha allt för komplicerade pussel när man väl hade lämnat testsarean, men ändå, något litet så att man gjorde något annat än bara sökte runt efter vit vägg hade ändå vart najs.

hmm... jag klagar väldigt mycket, men det, problemet med variation på sista banan är det enda dåliga jag kan komma på i hela spelet.

Btw, jag sökte på "pruttal" på google och fick ett par träffar, verkar typ vara något tyskt/österrikiskt/tjeckiskt/whatever ord (möjligtvis felstavat). Någon som vet vad det betyder? ;-)

Btw, igen, så är spel som slutar med epic'a sånger offeciellt "tah schajt!". Det är både Portal, YHTBTR och ett visst Sam & Max avsnitt (är antagligen inte allt för roligt taget ur sammanhanget) mycket goda bevis på.
Varför slutar inte alla spel så bra?

Btw, igen, igen. Om ni har tråkigt (och det vet jag att ni har, eftersom ni läser det här), så borde ni testa Shift 1 och Shift 2, två stycken flashspel väldigt inspirerade av Portal. Underhållande för deras oraganililitet (hmm... vet att det inte stavas så, vet inte hur det faktiskt stavas, dock...), parodilikande style, och för att dom faktiskt kan va lite, lite halvsvåra kluriga ibland (även fast jag fastnade på någon bugg i nån av dom, och inte kom loss).

Btw, igen x 3! Näh föresten, tar det i nåt annat inlägg framöver. Får försöka uppdatera denna bloggis lite oftare kanske...

(Uppdaterat!) Haha, aewsomeness!
"at the beginning of the Portal development process, we sat down as a group to decide what philosopher or school of philosophy our game would be based on. That was followed by about 15 minutes of silence and then someone mentioned that a lot of people like cake."

Inga kommentarer: