Den levande grönsaken Superbabis satt och skrattade onskefull på sitt kontor. Han hade hållt på med denna sysselsättning länge nu, och började känna en lätt smak av gurkmajonäs i ena näsborren.
Men det gjorde ingenting. Han hade ju faktiskt lyckats.
Simon, det till synes enda hotet för hans ultimata styre hade äntligen förintats.
Allt var perfekt.
Han skrattade lite till, för att sedan mycket plötsligt sluta.
Allt var för perfekt.
Det måste vara någonting som inte stämde, någonting som han hade missat... Det hela hade gått allderles för lätt.
Han kollade på klockan. Den var 19.35. Hur kunde detta vara sant, Bolibompa hade slutat för mer än en timma sedan, hur länge hade han egetligen suttit där och skrattat?
Han kände en plötslig krampkänsla i magen, i sin förtvivlan över vad det kunde vara valde han ut en cigarr, han tog den som han mest tyckte matchade sina skor och fjuttade på.
*puff*
Han blev ganska nöjd med sitt misslyckade försök att blåsa en rökring och kallade därmed in Smith, som kom inskuttande med en stor vägkon på huvudet.
Superbabis frågade inte ens. Han hade lärt sig att acceptera Smiths sätt att arbeta.
-Du är helt säker på att han var död, and such? väste Superbabis fram, följt av ett plötsligt rökhosteanfall.
-Säker som en nål i en höstack, sa Smith, som aldrig riktigt hade hajat det där med metaforer.
-Bra...
Dom stirrar på varandra en stund i extrem tystnad.
Superbabis kunde inte sluta att tänka på konen, och vilket syfte den skulle kunna ha, medans Smith å andra sidan stilla fantiserade om överkörda djur med roliga hattar.
Han var sannerligen en mycket förstörd människa.
Tystnaden bröts av att en oväntad plot-twist.
---- TO BE CONTINUED ----
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar