I tidernas begynnelse

Först fanns det ingenting...

Sedan skapade gud, som var trött på att sitta och bevittna hur möglet på hans vänsta stortå aldrig verkade utveckla sig eller för den delen träffa några vänner, Simon, som en perfekt avbild av sig själv.

Gud fann dock att Simon också snart drabbades av denna hemska tristess.
Det värsta var, tyckte gud, att Simon inte ens hade något mögel som sällskap.
Så gud skapade på en natt, sitt eget perfekta paradis, jorden.
Dtta var tänkt som en slags gigantisk lekplats åt Simon, vilket Simon hårt misstolkade, och tog mer som om det vore ett straff.

Simon var nu alltså, om möjligt, ännu mindre lycklig med sin existens.
Samtidigt började möglet på gud's vänsta stortå bilda vad gud först uppfattade vara någon form av interligens men som senare visade sig vara en (insert random kompis namn).

När gud sedan, efter en tid, tröttnade på Simons klagan gav ha honom ett ultimatum, antingen skulle han få äran att utsättas för konstant plåga i resten av sitt eviga liv eller så skulle han ta och vara nöjd och hålla käft.

Simon som inte ville verka missnöjd med vad gud hade sagt, tyckte att detta var ett mycket bra förslag, och påminnde gud om hur mycket han älskade honom, hur vackra han tyckte att hans ögon var idag och hur han aldrig mera skulle göra något som uppretade sin snälla farbror gud.

Trots detta löfte, så "lånade" Simon, bara ett par dagar senare, The Holy Laptop av gud, när han var och gjorde vad han kallade "vuxensaker"(Oftast bestod detta dock bara av att han försökte lära möglet på sin vänstra stortå att spela Alfapet, men det ville han inte erkänna).

Simon, så vacker och brilliant som han varo, tog laptopen och höll den värdigt över huvudet.
Plötsligt var det som om han befann sig på det högsta av de högsta bergtopparna, han skrek ut över landskapen som flöt fram under honom: "Öööööhhh!! Eeehhhhh!! Simon göra blogg!". Det var som om tiden stannade upp för ett ögonblick, som om hela världen upphörde med det dom höll på med, för att fundera över vilka hemska ting dessa ord som just yttrats, långt ovan dom, kunde innebära för mänskligheten.

Simon var så nöjd som han bara kunde bli och började fundera på vilka underbara saker detta kunde innebära för honom själv personligen.
Han planerade stilla hur hans blogg skulle användas för att sprida lögner och få honom själv att verka så bra som det bara var möjligt.

...och för första gången i hela sin tragiska existens, så log Simon.