Garfield minus Garfield...

(som vanligt får ni klicka för större bilder!)

Seriöst epic! =D
Ta Gustav, ta bort Gustav, och du har något mycket, mycket, roligare!

Citat av random forumsnubbe

: "It adds yet another depressing layer to the pathetic existence that is Jon."

Börjar dock få ont i magen av allt skrattande nu... Det är inte lika skojsigt...

För mera godbitar, samt källa http://garfieldminusgarfield.tumblr.com/

Max äter zombie... Ännu en bild...

Något bättre än sist PS-expriment om jag får säga det själv, men tog desto mera tid.

Två knapriga uttrar med precis rätt mängd majonäs.

Läs detta först om du vill fatta någonting, eller åtminstonde fatta snäppet mera än du skulle gjort ifall du bara läste kommande text direkt;

Prolog "I tidernas begynelse..."
Kapitel 1. "Två knapriga uttrar, behöver mera majonäs!"
Kapitel 2.1 "The Cronicles of Superbabis, del 1"
Kapitel 2.2 "The Cronicles of Superbabis, del 2"

Det var sent, och i den lilla hålan Borås, satt Simon vid sin dator, han höll just på att skriva ännu ett meningslöst inlägg, på sin till synes meningslösa blogg.
Han fnissade plötsligt till medans han skrev, (han hade nyss kommit på ett mycket effektivt sätt att jävlas med sina fåtal läsare) men slutade fort med detta då han plötsligt hörde sin trogna gamla dörr, våldsamt brytas in.
"Det lät som en fisk som kröp ur sitt eget skinn, gjorde en halv dubbelvolt och landade i jackfickan på en mycket besviken släkting, för att sedan hosta upp alla sina inälvor på honom", så skulle han senare beskriva händelsen för dagspressen(c).

Där hans dörr en gång hade stått, stod nu en mycket egendomlig figur, med, vad Simon tyckte var, en väldig god smak gällande mode, i ett kraftigt strypgrepp under armen.
Figuren såg skrämmande bekant ut, och Simon kände hur gårdagen lunch sakta började kravla upp ur sin strupe.
Han hade vart med om detta förut... Detta hade redan hänt honom...
Han visste plötsligt att figuren, snart, skulle presentera sig som "Smith", och tog, utan att riktigt tänka igenom det hela, tillfället i akt.
"I have been expecting you... Mr. Smith!" sa han med sin absolut bästa mafia-röst, som han hade lärt sig, av smärtsamma försök, inte passade alltför bra när man raggade på tjejer.

Smith såg förvånand ut. Inte för att han faktiskt, var förvånad. Utan snarare för att han antog att detta var ett sådant tillfälle då han borde använda den sortens min.
Simon tog förstås vara på detta tillfälle av total förvirring, sparkade Smith på smalbenet från ett nästan onaturligt fegt långt avstånd, hafsade åt sig den 'goda smaken för allt gällande mode' och hoppade ut genom sitt fönster.

Utav en, något ifrågasatt, plötslig rush så skrek han "U weel neveh catch me alijvah!".

Sedan insåg han det ironiska i vad han just hade sagt... han bodde ju faktiskt på fjärde våningen, och befann sig därmed mer än 25 meter över marken.

Detta, verkade dock inte vara något problem så värst länge till, då marken närmade sig med en skrämmande fart.
Långt ovan honom hörde han Smith skrika, "VAR DET EN TROVÄRDIG FÖRVÅNAD MIN??"

Simon sträckte lojalt upp sin tumme, på bästa Terminator manér, och gjorde som Arnold Swarchenegger... och inväntade döden.

Spel och 3D-hologram

Ok.
Först sak först. Jag och Edvard har nu gjort klart vårt lilla "spel" (som jag kallar det, med en viss tvivel i rösten).
Klicka HÄR för att avnjuta något som kom att existera på grund av extrem tristess och att vi faktiskt orkade att tjata på varandra hela tiden. (jag kanske inte tjatade så mycket, men jag stog desto mera för tristessen)
Jag säger inte att det är något bra... alls... men checka ändå.
Eller så kommer min något uppstoppade mormor och biter er i pulsådrorna!

Över till något mer intressant... 3D hologram-thingimobob!
http://www.youtube.com/watch?v=FF1vFT...holographic-display/
Så i praktiken e det en spegel som snurrar i läskigt hög fart samtidigt som nån grej pruducerar bilder.
Anar att en sån skulle locka en (läs: "mig") att stoppa in sina/någon annans fingrar i den, men eftersom jag antar att det bara är jag som tycker det, så får ni gärna glömma bort att jag ens nämnde det!
Filmen i slutet är extra snajs. Känns konstigt att kolla på ett tredimensionellt, dött, objekt, som rör sig precis som en människa.
Man tycker nästan synd om honom...

The Adventures of Lord Mario

Kanske inte det bästa som hänt sedan skivat bröd, men ändå rätt l0ol.


inte gjord av mig, och inte för att jag tror att någon skulle kunna tro det, men endå...

The Cronicles of Superbabis, del 2

Läs detta först om du vill fatta någonting, eller åtminstonde fatta snäppet mera än du skulle gjort ifall du bara läste kommande text direkt;

Prolog "I tidernas begynelse..."
Kapitel 1. "Två knapriga uttrar, behöver mera majonäs!"
Kapitel 2."The Cronicles of Superbabis, del 1"


Superbabis stod stel av skräck.
Att han kanske hade önskat bort den pinsamma tystnaden, bara några minuter tidigare, var en sak. Men det här?
Han stod och kollade på sitt eget lik, som bara låg där...
Till en början, oförmögen att kunna greppa vad i tusiken som just hade inträffat, så fortsatte han att stå där. Stirrande.

Vad hade hänt? Var han död? Vem skulle ärva hans docksammling? var bara några av de frågor som flög runt i hans huvud.
I ett försök att ignorera dessa smärtsamma tankar, så fortsatte han att bara fånstirra.

"Jag brukar tänka på döda djur när jag tar på mig själv" utropade Smith plötsligt, som befann sig i sin egen lilla värld inne i den gigantiska jättekonen.
Denna plötsliga våg av ovälkommen information fick Superbabis att komma ur sitt trans-liknanade tillstånd.
Han knackade lätt på Smiths kon, för att sedan dra till rätt rejält.
"Vem där?" frågade Smith nyfiket.

Så han levde alltså... Intressant.

Han började minnas saker nu.
Han hade stått där och pratat med Smith... Sedan tystnaden... Sen hade hans kropp flugit in genom fönstret, på ett mycket ograciöst sätt, om han så fick säga det själv.
Det som han faktiskt inte mindes, var att faktikst ha befunnit sig i sagda kropp, i själva flykten.

När han kollade närmare på sitt lik, så slog det honom vad gammalt det såg ut, men det var helt klart fortfarande hans.

och så märkte han brevet!

Brevet som stack ut ur ena fickan, och gav en mycket udda kontrast till hans annars så präktiga lila kostym.
"Inte najs alls" tänkte han medans han plockade upp kuvertet, och höll upp det framför sig.
Smith hade börjat mumla, allt högre, satanistiska verser på franska, och såg, om man bortser från konen på hans flint, mycket nöjd ut med sin tillvaro.
En stigande oro reste sig inom Superbabis. Om han nu alltså inte var död, så kunde väl detta inte innerbära...
Han slet upp kuvertet, i samma ögonblick som Smith bröt ut i sång, och fiskade snabbt fram ett skrynkligt litet papper.
Han läste igenom det i stor förtvivlan.

Hej din lilla framtandsbefriade bohem!
Så du trod de att du kunde d0da mig så lett?
Daer hadde du fel.
Nu blev det du alt lite d0d sjelv.
Eftersom jag varo för modig att vilja kunna m0ta dig nu direkt,
så m0rdade jag ditt framtida jag i s0mnen istaellet.
Det var nästan F0R enkelt.
Mowahahahahahahaha...

"...hahahahahaha", avslutade Superbabis.

Det var precis som han hade anat.
Han blickade ner på liket framför sig, det här var alltså vad som skulle komma att hända med honom, om han inte omedelbart satte stopp för Simon. En gång för alla!

---- TO BE CONTINUED ----

Don't come close! I'll shoot you!

Om jag jade vart en vanlig människa hade jag antagligen skrivit lite smått om vad jag pysslat med på lovet, men jag anar att det bara skulle bli tråkigt...
Låt oss säga att jag har fått för mig att kanske få ordning lite på mitt tragiskta liv, detta kan innebära något mindre tid spenderat vid datorn, och då även MSN.

Vi får väl se...

Jag har fått min lilla webbis (läs; webkamera) hemskickad äntligen, på tal om inget...
Såklart funkade den inte på bajslaptopen, och efter att ha läst några recentioner på den, blev jag allt mindre lockad, att ens orka bry mig.

Hittade ett roande klipp som är för coolt för veckans YT-film, och till och med en aning skrämmande...
Om ni har tio minuter att spendera, så se den!

http://youtube.com/watch?v=cjRAcajFte0

EDIT: hopps, det gick ju jättebra att försöka lägga in youtube-klipp i inläggen... *mummel*

Kanske tar å försöker hitta fler saker med den här snubbe nån dag, även om det möjligtvis kan ha varit rätt fejk, så hindrar det det inte från att va, riktigt riktigt häftigt.

Hasse for president

Jag hittade tre nya Hans af Claes-delar häromdan och la upp dom på skolans server... Enjoy!

*Hasses granne spelar tummor
*Hasse är med i radiotävling
*Hasse förbereder middag

Lov imorrn föresten, ägda alla Edare blev!

'Lycka och Sorg', eller 'En Nörds Dilemman'

Seriös geekvarning!
Jag är lycklig för att alla serietidningar med mina absoluta favoritfigurer, hunden Sam och hans kompis, dem sinnesjuka kaninliknande saken Max har alla samlats ihop och går nu att boka på Telltale Games hemsida!
Du vet dom som jag har en plansh på väggen av? Du vet dom där som jag säkert har försök att tvinga dig att gilla? (och om jag inte redan har försök att tvinga dig än så behöver du inte vara orolig, jag kommer säkert att göra det snart... Du borde kanske vara lite orolig ändå).

Bilder, happy! Happy! Joy! Joy!



Ett smakprov, ifall nån bryr sig...

Det sorgliga med detta är ju då att jag inte har Visa-kort, och att jag har frågat brorsan allderles för många gånger nu det senaste för att kunna med att göra det igen... Kanske om jag kan hota honom med tortyr/eventuell död?

Men, jaja, jag får väl vänta tills tv-serien och Säsong 2 av spelen kommer ut innan jag beställer nåt ändå... För att minska frakten något.

Ohhh, och kanske en stenstaty?!!

Haha, sorry för retardat och meningslöst inlägg, blev bara lite glad... Att jag är extremt trött kan säkert också ha något med saken att göra...

Ett sjävlporträtt

(klicka för större bild)

Satt och fixade klart den här på skolan för några timmar sen, fast jag inte hade behövt gå dit. Jag är en sån nörd.

Orkade inte masa så mycket med färgerna, och skuggorna är rätt skeva, men vem bryr sig.

The Cronicles of Superbabis, del 1

Den levande grönsaken Superbabis satt och skrattade onskefull på sitt kontor. Han hade hållt på med denna sysselsättning länge nu, och började känna en lätt smak av gurkmajonäs i ena näsborren.
Men det gjorde ingenting. Han hade ju faktiskt lyckats.
Simon, det till synes enda hotet för hans ultimata styre hade äntligen förintats.
Allt var perfekt.
Han skrattade lite till, för att sedan mycket plötsligt sluta.
Allt var för perfekt.

Det måste vara någonting som inte stämde, någonting som han hade missat... Det hela hade gått allderles för lätt.
Han kollade på klockan. Den var 19.35. Hur kunde detta vara sant, Bolibompa hade slutat för mer än en timma sedan, hur länge hade han egetligen suttit där och skrattat?

Han kände en plötslig krampkänsla i magen, i sin förtvivlan över vad det kunde vara valde han ut en cigarr, han tog den som han mest tyckte matchade sina skor och fjuttade på.

*puff*

Han blev ganska nöjd med sitt misslyckade försök att blåsa en rökring och kallade därmed in Smith, som kom inskuttande med en stor vägkon på huvudet.
Superbabis frågade inte ens. Han hade lärt sig att acceptera Smiths sätt att arbeta.

-Du är helt säker på att han var död, and such? väste Superbabis fram, följt av ett plötsligt rökhosteanfall.
-Säker som en nål i en höstack, sa Smith, som aldrig riktigt hade hajat det där med metaforer.
-Bra...
Dom stirrar på varandra en stund i extrem tystnad.
Superbabis kunde inte sluta att tänka på konen, och vilket syfte den skulle kunna ha, medans Smith å andra sidan stilla fantiserade om överkörda djur med roliga hattar.
Han var sannerligen en mycket förstörd människa.

Tystnaden bröts av att en oväntad plot-twist.

---- TO BE CONTINUED ----

Det fulaste var att jag var med...

(klicka för större bild)

...

Sååå.... Någon som vill köpa en webkamera? =P